Börjar i ett hörn

Då var arbetet med att gå igenom, rensa, organisera och plocka ihop våran lägenhet påbörjad. Jag känner att jag nog gjort helt rätt i att börja i tid för det här kommer att ta just tid. Den stora frågan var helt enkelt vart börjar man ett sådant projekt? Det finns ju inte direkt någon given start på en lägenhet. Därför valde jag helt enkelt att börja med det utrymmet som syns mest fast används minst, mitt hörn med mitt skrivbord.

Jag satt inte jättemycket vid mitt skrivbord innan Vilya kom men det hände ändå på regelbunden bacis. Sen Vilya kom har dock hörnet vid mitt skrivbord blivit mer av en avställningsyta. Inte minst sen vi stängde för utrymmet med en grind för att Vilya inte skulle komma åt att riva runt där. Mer och mer saker samlades på hög och jag hade varken utrymmet eller orken till att faktiskt göra någonting åt det. 

Därför var det helt klart det perfekta stället att börja på. Jag har nu lyckats gå igenom allt jag hade där bakom. Jag har slängt en hel del. Packat ner det jag ska ha kvar i kartonger och sorterat igenom varenda hög jag hade samlat på mig. Det var mer än jag trodde. Fast det är det väll alltid?


Nu är även mitt skrivbord och mitt skåp nedmonterat, isärplockat och väntar på att vi ska lyckas forsla bort det till återvinningscentralen.


Bokhyllorna som vi haft som en rumsavdelare har jag flyttat upp längs väggen istället och det gjorde att helt plötsligt känns vårt vardagsrum enormt. Jag vet att det är en optisk illusion men vår soffa känns till och med längre. Den känns inte lika hoptryckt om vi säger så. Om inte annat så är rymden i rummet positiv för när mäklaren ska fotografera. Det enda negativa är väll att nu finns det ett lätt eko där inne. Hade det varit så att vi skulle bo kvar här hade jag nog försök göra någonting åt det men nu får det vara. Om inte annat gör det att rummet känns ännu större.


Då när det här var avklarat (så när som på skräpet) så får vi se vilken del jag väljer att ta mig an härnäst. Kanske klädkammaren för där finns både en och tio saker att gå igenom. Kanske inte riktigt packas ner ännu men i alla fall rensas och gås igenom för att se vad som verkligen ska med, vad som ska omplaceras till nya hem och vad som ska slängas. Jag håller er uppdaterade.

Over and out!

Flytta!

I år blir det verkligen en del förändringar. Vi har bestämt oss för att flytta. Både för att vi behöver ett större boende, byta miljö och för att öka möjligheten att faktiskt kunna köpa ett hus inom en inte allt för avlägsen framtid.

Så vart kommer då flyttlasset att gå? Vi flyttar söderut till Blekinge och Karlshamn. Att vi flyttar just dit är för att det är där som den största delen av Kims familj bor.

Jag och Kim har pratat om att flytta i flera år. Det har väll då mest varit tankar och planer som svävat i luften och i det där berömda "senare". Inget exakt eller bestämt mer än någon gång. Nu börjar dock Vilya bli så stor att vi insett att våran tvåa inte riktigt räcker till för oss längre. Vilya behöver få ta plats och framför allt behöver hon få ett eget rum. Då är det lika bra att sätta alla flyttplaner i verket och faktiskt göra om de där flytande planerna på "senare någongång" till när, var och hur. 

Var är ju då bestämt redan. Eller ja, i alla fall det geografiska läget. Vi letar fortfarande efter själva boendet. Hellst ett radhus men lägenhet funkar det också. Bara det är större än vårt nuvarande boende. Letandet har redan börjat och än så länge ser det både ljust och mörkt ut på en och samma gång. Ljust för att vi har mååååånga ködagar att spela på och mörkt för att vi inte kan styra om det där radhuset kommer dyka upp eller inte. Lägenheter är lättare då det ligger uppe i stort sett hela tiden så det är ju absolut plan B.
När då? Vi har sagt månadsskiftet juli/augusti. 
Hur? Ja, det är den störsa pusselbiten efter boendet i sig att få på plats. Kim har dock tagit på sig att ordna med det så det är bara för mig att låta bli att stressa upp mig och släppa kontrollen där. Inte det lättaste när man som jag tycker om att ha koll på alla detaljerna men jag får helt enkelt lita på att han kan lösa det här.

Lägenheten vi har nu då? Jodå, där är bollen i rullning också. Mäklare är kontaktad och vi har fått en värdering. Den delen tickar på sakta men säkert. Mäklaren sa att vi gjorde precis som man egentligen ska göra, vara ute i god tid så han kan göra sitt jobb så bra som möjligt istället för så snabbt som möjligt. Allt jobb runt vår nuvarande lägenhet är nog det som gör mig minst nervös av alltihop. Kanske konstigt men så ser det i alla fall ut.

Utöver att jag satt bollen i rullning med försäljningen av lägenheten och att jakten på nytt boende pågår så har jag även börjat men allt det där som behöver göras här hemma innan. Rensa, röja och organisera. Jag har blivit ifrågasatt att jag börjar redan nu och inte väntar ett tag till. Det är ju ändå ett halvår kvar. Mitt svar på det? Då kan jag göra allt i lugn och ro. Jag behöver inte stressa. Plus att det tydligen ska göras ett stambyte här i huset under våren och det gör ju allt en aning mer intressant. Det kommer nog komma både ett och tre inlägg här om mitt röjande så ni har ju alltid det att se fram emot. Alltid skönt att läsa om när någon annan städar och slippa göra det själv.



Ni får följa med på vårt äventyr här under året. Känner jag oss rätt så lär det inte bli händelselöst.

Over and out!


sy

Jag har verkligen fastnat för det här med att sy för hand. Något jag aldrig någonsin hade trott för några år sedan. Jag har tyckt om att sy sålänge jag kan minnas och min partner på den biten har alltid varit symaskinen. I alla fall från det att jag lärde mig hur man använder en sådan. 

Många år sedan nu men när jag trillade in i lajvvärlden (sådär en 20 år sedan för att vara petig) så sydde jag min första mantel för hand. Anledningen till det var inte att jag inte kunde sy på maskin. Nej, det var för att jag fick för mig att börja sy mitt i natten och kunde inte använda maskinen för då hade jag väckt mamma. Jag var en aning otålig att börja helt enkelt. Det blev att jag sydde hela manteln för hand och sen sa jag aldrig igen till att sy hela plagg för hand.

Jag har numera bevisat det där med att man aldrig ska säga aldrig. 

När den här pandemin kickade igång 2020 och allt ställdes in så var jag föräldrarledig och hemma med Vilya. Det gjorde att jag kunde följa den digitala medeltidsveckan hemma i soffan. Jag får erkänna att det då började klia i fingrarna för att sy någonting. Jag letade fram tyg jag köpt för länge sedan men något numera glömt projekt i åtanke. Att sy på maskin sittandes i soffan tänkte jag inte ens försöka så det fick blir att sy för hand. Det resulterade i en hel uppsättning kläder till Vilya.


Efter det så var det som att spärren var bruten med att sy för hand. Jag hittade ett lugn i det och det har efter det helt enkelt bara flutit på. Vilyas kläder har fått lite broderier bland annat.


Jag har dock inte enbart sytt saker i miniformat till Vilya. Nej, jag har sytt en hel uppsättning kläder till mig själv också. Plus två par byxor och en huva till Kim. 

Jag har lämnat medeltiden en aning och krupit lite längre tillbaka i historien och numera fastnat en aning på vikingatiden. Ett helt nytt snitt på kläder att sy för mig. Inte lika mycket figursytt och jobbiga ärmar att passa in i ärmhål och allt sånt. Passar mig utmärkt. 

Så numera har jag en full uppsättning vikingakläder, Vilya har en del men hon växer för fort för att det egentligen ska vara någon mening med att sy till henne. Nu är det bara Kim som saknar en full utstyrsel i vikingastil. Känner jag mig själv rätt så kommer det nog komma det med här inom en inte allt för lång framtid. Jag sydde klart min andra hängselklänning (började och sydde klart om jag får skryta lite) veckan efter nyår och kände direkt att jaha, vad gör jag nu då? Ska bara klura ut vad nästa projekt ska bli så får jag sätta det i rullning. Fram tills dess får jag nog roa mig med att virka klart några pågående projekt.

Sy har blivit mitt sätt att kopla av och meditera. Jag hade dock aldrig trott det om någon hade frågat mig där och då precis efter det att jag hade sytt min första mantel för hand. Då sa jag aldrig mer. Nu skulle jag gärna göra det igen. Någon som har projekt till mig kanske?

Over and out!