TigerBumbi

Jisses vad tiden går fort nu igen. Eller den saktar väll egentligen inte ner men det väljer jag att ignorera just nu. Det är i alla fall hög tid att sätta mig ner och sammanfatta Vilyas låååånga önskelista. Den är ständigt växande om vi säger så. Några nya saker läggs till varje vecka. 

 

Jag kan ju konstatera att hon är väldigt bestämd när det kommer till vad hon gillar eller inte. Hon håller fortfarande fast vid Paw Patrol även om Gabbys dockskåp/Gabby's dollhouse är en stark tvåa som nästan delar första platsen med Paw Patrol. Efter dessa kommer Peppa Pig/Greta Gris. HOn önskar sig i stort sett vad som hellst som har med någon av dessa tre att göra. 

 

Tänker att jag lägger in lite bilder här på saker som finns på hennes lista.

 

 

Utöver alla dessa saker så önskar hon sig kläder (hellst då med tryck från Paw Patrol, Gabby eller Peppa Pig) och hon har storlek 110 - 116 just nu och finns valet så ta 116. Hon växer dock så det knakar så nästa storlek är inte allt för långt borta. 

Något annat som alltid går hem är såpbubblor, ritblock med vita papper för egna teckningar och i stort sett alla former av ritböcker.

 

Over and Out!

Jepp, jag är tillbaka i skolbänken igen. Sen början av januari så pluggar jag för att kanske äntligen lyckas bli klar med min utbildning för att få jobba på fritids. Förra gången jag gjorde ett försök lyckades jag inte riktigt ta mig hela vägen. Jag har haft flera runt mig som tjatat på att jag måste slutföra mina studier. Jag har visserligen hållt med men aldrig kännt att jag haft motivationen till att ta tag i det igen.

Nu blev jag så illa tvungen att göra det. Tänkte väll även att jag kunde kanske få tillgodoräkna mig något av det jag faktiskt har pluggat innan. Vi kan ju lugnt konstatera att verkligheten inte alltid blir så som man tänkt sig. I januari började jag i alla fall mina år på högskolan i Kristianstad för att i slutänden bli grundlärare i fritidshem. 2,5år av studier ligger framför mig nu. (2,5 istället för 3 då jag går erfarenhetsbasserat och får tillgodoräknar mig en tremin praktik.) Jag jobbar fortfarande heltid och är vissa dagar på högskolan och allt däremellan är på distans. Fråga mig inte hur jag ska lyckas pussla ihop allting. Just nu tar jag en vecka i taget, ett delmoment i taget. Ibland även bara en dag i taget. Det ska nog gå tillslut.

 

Det är en helt annan utbildning är den jag gick på lärarhögskolan i sthlm för 14 år sen. Plus att erfarenheterna jag bär med mig från att ha jobbat alla de här åren gör att jag kan hänga upp saker på verkligheten på ett helt annat sätt. Det är faktiskt kul att läsa böckerna nu och kunna se en röd tråd i det som står där med det jag gör på jobbet varje dag. Den upplevelsen är ny kan jag ju lugnt konstatera.

 

Jag har ju även en aning mer struktur i pluggandet nu mot vad jag hade då. Bara skillnaden att känna att jag har läst allt jag ska läsa och hänga med på föreläsningarna utan att känna att jag inte fattar ett dugg av det som personen där framme står och pratar om. 

 

I de bästa av världar hade jag förstås kunna ägna mig åt pluggandet på heltid men så ser det inte riktigt ut just nu. Det är jobbande alla dagar jag inte är på högskolan, fullt fokus de dagar jag spenderar på högskolan, studier med läsande och skrivande på kvällarna och ibland även på helgerna. Jag är evigt tacksam för både Kim och Vilya som försöker göra allt för att underlätta för mig så att jag hinner med allting. Det även om Vilya tycker att mamma är tråkig som måste sitta och läsa istället för att spela spel, rita, pyssla, baka eller titta på när Bumpkin gör saker. Hon är ändå väldigt snäll och låter mig oftast sitta i fred och läsa vid min dator. 

 

Det känns i alla fall kul att ha tagit tag i det här nu och det kommer nog bli bra i slutänden.

 

Over and out!

 

 

 

 

Äntligen! Lite så känns det faktiskt just nu. Det jag pratar om är att snön här har töat bort och det är plusgrader. Det betyder att jag kan cykla till jobbet igen. Jag behöver inte ta bussen. Det känns jätteskönt. 

 

Visst går det att ta bussen fram och tillbaka till jobbet också men jag råkar tycka om att cykla. Jag började i april förra året och sen cyklade jag fram tills första snön kom i slutet av november. Först trodde jag att det skulle bli skönt att slippa ta cyklen i ur och skur. Skönt att istället bara gå ner till busshållplatsen och hoppa på bussen. Jag trodde nog inte riktigt att jag skulle sakna det så mycket som jag gjorde.

 

Jag åkte buss hela december och sen fortsatte jag med det även i januari då det var snö och halt. Jag trodde nog i början att jag skulle vänta till i april igen då det var då jag började cykla förra året. 

Men som sagt, jag saknade det mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag ville verkligen inte ta bussen men jag ville heller inte slå ihjäl mig så det blev snällt till att åka bussen i alla fall. När snön sen försvann och det skulle gått att cykla igen så vågade jag inte. Bakslag i vädret är ju inte något ovanligt. 

 

Jag han ta cykeln tre dagar innan det blev ännu en vecka av snö, halka och en massa slask. Tror det lyckades hålla i sig i nästan två veckor. 

 

Nu har i alla fall förhållandena bestämt sig för att vara på min sida (än så länge) och jag har kunnat ta cykeln till jobbet igen. Det känns verkligen som en sorts befrielse. Jag älskar det! Hade någon sagt till mig innan jag flyttade från Sthlm att jag skulle tycka så mycket om att cykla till och från jobbet som jag gör nu att jag verkligen saknar det när jag blir tvingad till att ta bussen så skulle jag aldrig ha trott på det. Bevisligen så tycker jag om det här med vardagsmotion och att få en stund med frisk luft på morgonen och eftermiddagen. 

 

Nu håller jag alla tummar och tår jag har för att slippa ännu ett bakslag med vinterväder igen. Självklart lär det ju hända men jag kan ju alltid hoppas i alla fall.

 

Over and out!