Skitgöra

Det finns ju en del aspekter med att ha en baby som är lite mindre trevliga än andra. Som tex faktumet att man lär byta fler blöjor än man vill tänka på. Man kan ju göra det till någonting svårt och jobbigt eller så inser man helt enkelt att det är något som hör till och försöker göra det bästa av situationen. Jag tror i alla fall att jag tillhör den senare kategorin för jag försöker alltid att vara positiv och se något bra i de flesta situationer.

Så ska man byta en massa blöjor kan ju ett skötbord vara bra att ha. Jag har hittills fått höra alla möjliga åsikter på detta ämne så som att man måste ha ett sånt där stort stabilt skötbord som är som en stor byrå till att man inte behöver ett skötbord över huvudtaget utan en handduk på sängen/bordet/bänken/golvet funkar minst lika bra. Min egen åsikt? Ett skötbord av något slag är nog rätt praktiskt att ha i alla fall. Vart någonstans sen? Ja, vi andra tar ju hand om dessa ting på toaletten så varför inte i badrummet.

Nu bor vi rellativt litet, även om vi har ett ganska stort badrum, så ett skötbord får egentligen inte plats hos oss. Det är då man får tänka compact living och tänka lite på höjden. Sagt och gjort så letade jag upp ett skötbord att ha ovanpå badkaret. Var en aning skeptisk till om det skulle bli stadigt men jag hade inte ens behövt fundera på saken. Blev jättebra.


Det blev jättebra när det kom på plats och stadigt är det också. Ett bra betyg är när Kim ställt dit det och konstaterar att det blev perfekt arbetshöjd för honom. Good to know.😜 Det är dessutom jättelätt att lyfta bort när man ska använda duschen och sen bara ställa tillbaka efteråt. Älskar när saker och ting är praktiska och enkla, det betyder oftast att man verkligen kommer använda dom och inte undvika det.

Over and out!

Fixa, fixa

Jag har fått höra från många håll att gravida får en instinkt att fixa till allt hemma innan babyn kommer, att man boar. Nu tror jag att jag börjar förstå vad alla menade. Jag vill liksom att allt ska vara klart och hellst igår. Visst har vi köpt och beställt allt sånt vi tyckt att babyn kommer behöva. Fram tills nu har dock allt fått ligga kvar i sina kartonger. Ja, allt utom vagnen och babyskyddet. Det har känts helt ok att det vart nerpackat för vi har ju haft det hemma. 

Nu har jag börjat tänka om lite. Eller ja, nu vill jag packa upp och sätta ihop och fixa allt så det är klart. Visst har jag fått ett datum när babyn är beräknad men sen har dom där små en helt egen vilja också och bestämmer helt själva när dom tycker att dom är klara och vill komma ut. Kan ju vara bra att allt är fixat tills dess så vi slipper stå och fixa med sånt direkt hemkomna från sjukhuset. 

Jag ska inte säga att jag gjort så mycket egentligen för Kim är den som gjort nästan allt ihopsättande. Jag har valt och köpt. Nu är det mest bara de där små detaljerna kvar att fixa med. Vagga och babysittern är i alla fall ihopmonterade.

Det som är kvar är självklart att bädda iordning i vaggan, ställa in den i sovrummet och sen också att fixa skötbordet. Det ska göras vilken dag som hellst nu. I alla fall så ska allt vara klart innan veckan är slut har jag bestämt. Tycker jag är en fullt rimlig tidsplan.

Over and out!

Sista jobbdagen

Hela gårdagen var sjukt surealistisk. Det var min sista jobbdag innan jag går på ledighet för att varva ner lite innan babyn kommer. Jag tror att det var ett smart val för mig att vara ledig redan nu för tempot på jobbet har vart på tok för högt för mig dom här sista veckorna. Skallen har liksom tyckt att jag kan köra på som vanligt och att jag kan göra allt jag brukar göra men kroppen har typ garvat åt mig och satt tvärstopp. Att det överhuvudtaget funkat de sista veckorna beror på att jag har världens bästa kollegor som vart supergulliga mot mig och försökt underlätta och hjälpa mig så mycket dom kunnat. Dom är guld världa och jag är så tacksam att jag jobbar med just dom.

Det kändes konstigt hela dagen att jag inte kommer tillbaka dit på måndag som vanligt. Det var lite som när man går på semester under sommaren, för vissa kollegor träffar man inte på hela sommaren, men ändå inte. Det är en ledighet som sträcker sig längre än  bara ett par veckor och den kommer med någonting som för alltid kommer förändra mitt liv. Känslan var superskum och svår att förklara. Samtidigt kändes det som vilken fredag som helst, man säger trevlig helg till alla när man går och sen är det bra med det.

Nu ska jag ställa om fokus från alla busfröna på jobbet till att ha fokus på mig själv och den lilla krabaten i magen som tycker att bästa tiden för ett träningspass är när jag försöker sova lite. Tror dock att det kommer gå rätt bra att ställa om fokus nu när jag inte behöver ställa någon väckarklocka utan kan ta saker som dom kommer. Dvs det gör inget om jag inte kan somna om mitt i natten utan jag kan vara uppe en stund och sova/vila senare. (Ja, jag vet att jag borde passa på att sova innan babyn kommer för sen får jag tydligen aldrig sova en hel natt igen men jag har haft svårt att sova i många år nu.) 

Något jag tycker är ganska skönt är att Kim också är ledig nästa vecka. Han hade lite semesterdagar han var tvungen att ta ut innan april så det blev en vecka nu. Jätteskönt att få en ledig vecka tillsammans medan det fortfarande bara är vi två. Fira min födelsedag ihop i lugn och ro. Ställa iordning saker innan babyn kommer (man vet ju aldrig när sånna där små krabater bestämmer sig för att dom är klara) och liksom bara få vara. Lite födelsedagsfika ska också hinnas med tillsammans med min familj självklart.

Nu är i alla fall sista jobbdagen gjord och allt som kommer framöver är både spännande och lite läskigt. Tar en dag i taget så går det säkert bra.

Over and out!