Äntligen! Lite så känns det faktiskt just nu. Det jag pratar om är att snön här har töat bort och det är plusgrader. Det betyder att jag kan cykla till jobbet igen. Jag behöver inte ta bussen. Det känns jätteskönt.
Visst går det att ta bussen fram och tillbaka till jobbet också men jag råkar tycka om att cykla. Jag började i april förra året och sen cyklade jag fram tills första snön kom i slutet av november. Först trodde jag att det skulle bli skönt att slippa ta cyklen i ur och skur. Skönt att istället bara gå ner till busshållplatsen och hoppa på bussen. Jag trodde nog inte riktigt att jag skulle sakna det så mycket som jag gjorde.
Jag åkte buss hela december och sen fortsatte jag med det även i januari då det var snö och halt. Jag trodde nog i början att jag skulle vänta till i april igen då det var då jag började cykla förra året.
Men som sagt, jag saknade det mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag ville verkligen inte ta bussen men jag ville heller inte slå ihjäl mig så det blev snällt till att åka bussen i alla fall. När snön sen försvann och det skulle gått att cykla igen så vågade jag inte. Bakslag i vädret är ju inte något ovanligt.
Jag han ta cykeln tre dagar innan det blev ännu en vecka av snö, halka och en massa slask. Tror det lyckades hålla i sig i nästan två veckor.
Nu har i alla fall förhållandena bestämt sig för att vara på min sida (än så länge) och jag har kunnat ta cykeln till jobbet igen. Det känns verkligen som en sorts befrielse. Jag älskar det! Hade någon sagt till mig innan jag flyttade från Sthlm att jag skulle tycka så mycket om att cykla till och från jobbet som jag gör nu att jag verkligen saknar det när jag blir tvingad till att ta bussen så skulle jag aldrig ha trott på det. Bevisligen så tycker jag om det här med vardagsmotion och att få en stund med frisk luft på morgonen och eftermiddagen.
Nu håller jag alla tummar och tår jag har för att slippa ännu ett bakslag med vinterväder igen. Självklart lär det ju hända men jag kan ju alltid hoppas i alla fall.
Over and out!