Snart så

Det börjar sakta men säkert bli klart här i lägenheten och det börjar kännas som ett hem. Självklart finns det en del kvar att fixa men det är inte mycket om vi säger så. Det står ett par kartonger kvar här och där men det är saker som ska in i något av våra två förråd och dit måste vi skaffa ett par hyllor först men så fort det är gjort ska alla flyttkartongerna packas upp, vikas ihop och stuvas undan dom också.
 
Köket är färdigt och nu gäller det bara att vänja sig vid vart allt står. Har gått åt fel håll redan vid ett par tillfällen när jag skulle sätta igång tekokaren. Är superglad att för första gången ha ett riktigt kök man kan sitta och äta i sen jag flyttade hemifrån för en sådär 16 år sedan. Det är en ny erfarenhet och jag måste ju erkänna att jag tycker om den. Älskar lampan vi köpte att ha över köksbordet också. Den passar verkligen perfekt till bordet och de andra möblerna vi har där inne.
 

Vilyas rum gjorde vi ju klart först av alla rummen så att hon skulle kunna vara någostans med sina leksaker medan vi höll på med resten av lägenheten. Hon trivs som fisken i vattnet där inne och hon tycker att det är väldigt bra att slippa plocka undan alla sina saker flera gånger om dagen. Det är nog tur att det inte är så stort för då har hon inte allt för mycket att städa på kvällen innan det är dax att sova. 


Vårt sovrum saknar fortfande ett par tavlor men och alla våra jackor och vinterkläder ligger fortfarande där inne i väntan på att klädkammaren ska bli färdig för dom flyttar in där sen.
 

Vardagsrummet/kontoret är väll det som saknar mest. Vi har inte fått vår soffa och vår fotölj ännu. Först var det beräknat att komma vecka 30-31 sen blev det flyttat till vecka 33 och nu är det vecka 35 som är sagt. Håll tummarna för oss för som det är just nu så är Vilya den enda som använder den delen av rummet då hon är den enda som har någonting vettigt att sitta på. Här står också det mesta av det som ska flyttas och fixas undan så fort klädkammaren blir klar.
 




Nu börjar det i alla fall kännas som ett hem och alla pusselbitarna faller sakta på plats en efter en. Bara ett fåtal kvar nu och sen kan vi helt enkelt bara bo också.
 
Over and out!


Packa upp då...

Nej då, jag har inte försvunnit och jag har inte glömt bort mitt bloggande. Det har bara vart full fart sen flyttlasset gick och jag har inte orkat hålla ihop huvudet och fokusera tillräckligt länge för att knåpa ihop ett inlägg här. Men jag ska försöka ändra på det nu.

Mycket har hunnits med sen vi vinkade av Kim och hans pappa med flyttlasset. För det första så åkte jag och Vilya hem till min pappa för att spendera en vecka där medan vi gav Kim tid att montera ihop våra möbler i nya lägenheten. Det var inte enda anledningen till att vi väntade en vecka med att komma ner men det var en av dom.

Dagen efter att flyttlasset gått så var jag, mamma, Manne, Petra, Nicke och Oskar tillbaka till lägenheten för att tömma ut allt som var kvar och åka iväg till återvinnincscentralen med det. Det tog av olika anledningar längre tid än det hade behövt men det blev gjort och det kändes skönt. Gick ett varv i lägenheten när den var helt tom. Det kändes rätt underligt. Det var samma lägenhet jag hade bott i under 12 år och samtidigt inte. Det var helt enkelt inte ett hem längre.





Det var inte svårt att åka därifrån dock. Jag tror att det berodde på att jag verkligen hade känslan av att hela lägenheten bara var ett tomt skal nu. Det var inget hem längre och självklart har jag många fina och roliga minnen därifrån men dom bär jag ju med mig oavsett vart jag är. 

Efter två dagars bärande var det ganska skönt att inte ha något speciellt inplanerat under fem dagars tid. Jag och Vilya tog det lugnt, hittade på småsaker och mest bara umgicks med pappa, Kicki, Oskar, Nicke och Petra. Vi tog en dag i taget helt enkelt. 

Jag fick många uppdateringar under veckan från Kim som kämpade på. Resan ner med flyttlasset och urplockningen ska ha gått rellativt smidigt. I alla fall av det jag har fått höra. Vårt gigantiska inköp från IKEA levererades enligt plan och det blev en hel del möbler monterade. Både gamla och nya möbler behövde mer eller mindre montering och sen utplacering.

Sängarna sätts ihop igen och kommer på plats.

Nya lampor i hallen

Nu har vi varsitt sängbord istället för bara ett.

Två tredjedelar av tv-möbel uppsatt.

Hela tv-möbeln på plats.

Bokhyllor ihopsatta och uppställda på rätt plats.

Vilya börjar få lite möbler på sitt rum.

Snart har vi garderober igen.

Det var många möbler att bygga ihop och Kim gjorde mycket av jobbet själv men han fick också hjälp av både sin mamma och syster.

Oavsett hur skönt det var att bara ta det lugnt den här veckan så kliade det i mina fingrar att få komma ner och ta tag i att packa upp. Jag ville ju också få hjälpa till och få iordning allt. Det var lite frustrerande att bara se allt via videosamtal och bilder. Jag ville ju jag med. Dock blev det lättare för Kim att inte ha oss där då Vilya inte skulle låtit honom jobba ifred utan hon skulle velat hjälpa till och vart allmänt ivägen.

I lördags var det så dax för mig och Vilya att säga hej då till pappa, Kicki och Oskar. Mamma och Manne kom och hämtade oss för att sen köra hela vägen ner till Karlshamn. Det blev en lång dag i bilen men ändå skönt att äntligen vara påväg. Det låg ju ett par månaders jobb bakom som nu äntligen kom till sin slutpunkt.

Vi kom ner och efter att ha kramat om alla som var här för att säga hej så tog jag direkt tag i uppackandet av köket. Jag är ganska nöjd med mig själv för på ett dygn hade jag lyckats tömma alla kökskartongerna och ställt in allting i skåpen.



Sen har det bara flutit på. Packa upp kartong efter kartong. Nu är köket klart, alla våra kläder uppackade och instoppade i garderober och byråar, Vilyas rum är helt klart och uteplatsen så gott som färdig. Badrummet är också klart. Där inne har man mer saker än man tror faktiskt. 

Två stora områden kvar att fixa nu. Vardagsrummet och klädkammaren/förådet. Här får vi nog ha lite samma teknik som när man ska lösa en rubiks kub. Detta beroende på att en del kartonger i vardagsrummet inte går att plocka ur förens klädkammaren är urplockad och en del kartonger i klädkammaren har bara väntat på att vardagsrummet ska bli klart med alla sladdar överallt. Tror Kim ägnat hela dagen åt just kablar och elektroniken idag. Bara att fortsätta igen imorgon. 

Det är mycket kvar tills det är helt klart men jg börjar ändå se att det finns ett slut på kartongerna. Det har minskat i antal stadigt sen i lördags och jag hoppas att det flyter på likadant imorgon.

Over and out!

Den stora flyttdagen

Så då var det alltså dax för den stora flyttdagen. Larmet var ställt på 06.57. Men det verkade inte larmet förstå för det vägrade ringa. Fem i åtta väckte Kim mig för då var hans pappa framme med bil och släp. Det var bara att gå upp, slänga på sig kläder och sen väcka Vilya. Hon blev skitsur för att jag hade packat ner alla hennes leksaker men glad att få träffa farfar. Jag hade den där jobbiga känslan i magen att det här kommer aldrig att gå. Det finns inte en chans att vi får in allting.

Det var bara att börja lyfta ut kartonger till bilen och det gick som en virvelvind. Jag han inte riktigt tänka och berget i vardagsrummet minskade undan för undan. Under tiden dök både Nicke och Petra och sen M och Manne upp också för att hjälpa till. Jag gick hela tiden och väntade på att dom skulle säga till att det var fullt.


Sakta men säkert bars kartong efter kartong ut och ner till bilen. Den blev full och då var alla kartongerna inpackade.


Dags att packa in alla möbler och annat i släpet. Nu kom åter igen känslan av att "det här kommer aldrug att gå, det kommer aldrig få plats" tillbaka igen.



Aldrig att vi får in allt det här i släpet. Inte en chans. Vi kommer få prioritera vad som är viktigast och välja vad som måste ner nu och vad vi kan ta ner senare.


Mycket pussel och mycket funderande. Möbel efter möbel blev dock både utburen och inpusslad i släpet. Jag var övertygad över att min cyckel och mina sex krukväxter kommer vi aldrig få in oavsett hur mycket av möblerna vi fick in. Idag har jag verkligen kännt mig väldigt negativ och orolig.


Den absolut bästa känslan någonsin. Sista sakerna pusslas in och sen ständes luckan. Allt var inpackat! Allt! 

Varenda kartong, alla möbler och varenda liten pinnal fick faktiskt plats. Oron släppte och det kändes som att jag skulle kunna flyga iväg. Det var så enormt lättande att inget var kvar att tas ner senare. Bara jag, Vilya och vår packning för veckan som kommer. Vi ska vara hemma hos pappa/morfar en vecka och sen bär det av nedåt för oss också. Kim åkte ner med sin pappa idag redan.

Nu är den stora oron för flytten verkligen över och det känns jättebra. En vecka nu och sen får jag börja packa upp alla kartongerna vi slitit så hårt för att packa. Det riktigt kliar i fingrarna att få börja men jag tror det är bra att det blir ett avbrott för mig. Skulle nog ta i en aning för mycket annars.

Nu är det bara se hur det går för Kim med urlastning och ihopsättning av allt. På måndag kommer allt från IKEA också. Ännu mer saker att pussla ihop för honom. Tror det är bra att Vilya och jag inte är med och är ivägen.

Over and out!