Den här veckan som kommer ska jag sitta husvakt åt min pappa för han, min styvmamma och min lillebror ska till Cypern en vecka. Inte helt fel att ha ett helt hus för sig själv. Min lillebror har till och med vart snäll nog att installera en drös roliga spel på sin dator åt mig. Roliga strategispel som jag kan sysselsätta mig med. Inte helt fel.
Det roliga i allt det här är dock att både min pappa och min styvmamma har ägnat dagen åt att visa mig vart maten finns, vart det finns olika saker som dammsugare, lakan, handdukar osv. Dom har visat mig hur diskmaskinen och tvättmaskinen funkar och sådana saker.
Allt det där skulle ju vara omtänksamt och snällt och vettigt ifall det var ett okänt hus där jag aldrig bott förut. Nu ser ju inte verkligheten ut riktigt på det viset. Det här huset är långt ifrån okänt för mig. Jag växte upp här, jag har bott i det här huset sedan det att jag föddes tills det att jag fick nog av att vara ett skillsmässo-varannan-vecka-barn när jag var 18 och flyttade till min mamma på heltid. Jag var dock här en del helger och sånt och jag flyttade till och med tillbaka hit i ett halvår när jag inte hade någon annan bostad efter att jag hoppat av min utbildning i Norrköping och kom tillbaka till sthlm. Så ni förstår, jag kan det här huset utan och innan och jag är inte korkad så jag tror att jag kan lista ut hur en diskmaskin fungerar och hur man öppnar frysen..=P
Jag trodde att jag skulle bli galen av alla instruktioner. Känns nästan som att det är så mycket jag ska komma ihåg och fixa med och göra att det är ett heltidsjobb att bo i det här huset. Vet inte om jag ska tycka att det är komiskt eller tragiskt...?
Over and out!