Första dagen

Då var den första dagen på nya jobbet gjord. Den första riktiga dagen i alla fall. Jag har smygstartat lite redan för jag har vart där några dagar och vickat. Det var ganska skönt för det blev en mjukstart och gav mig en chans att försöka trycka in en massa namn i skallen.

Första dagen på riktigt idag i alla fall. En hel del nya saker men välidgt mycket som känns väldigt bekant. Mycket är samma bara i olika system. Fick frågan av några tjejer om dom var busigare än barnen på min förra skola. Barn är barn och just den biten är väldigt lika. Varken mer eller mindre.

Spenderade större delen av dagen till att läsa in mig på en massa olika saker och få ett grepp om hur allt i datorn är upplagt. En del är samma och annat är i stort sett tvärt om. Kan väll konstatera att inget av system jag jobbat med när det kommer till it-system som ska användas inom skolan är de mest användarvänliga systemen jag någonsin stött på. Varför är det så egentligen? Samma med att man alltid ska ha typ tre olika system att jobba med parallelt för olika saker. 



Känns i alla fall skönt att komma in i rytmen med att jobba igen och det känns som att jag kommer trivas. 

Har dock kommit på mig själv med att jag saknat alla mina gamla kollegor väldigt mycket. Människor jag spenderat mycket tid med och tycker väldigt mycket om. Känns lite konstigt att vara i den här typen av miljö och ingen av dom är där. Tänkt på er massor.

Nu ska jag bara komma in i alla rutiner igen. Som att faktiskt lyckas gå och lägga mig. Kan ju lugnt konstatera att det inte är någonting jag är speciellt bra på. Får även vänja mig vid att det inte tar i närheten av lika lång tid att ta mig till jobbet. Tar 20-25 min dörr till dörr. Ska även försöka ta tag i att börja cyckla. Snacka om vardagsmotion. 

Over and out!

Hej då skolan

Sista gången jag gick från skolan idag. Det känns jättekonstigt samtidigt som det känns precis som inför vilken sommarsemester som hellst. När allt drar igång igen i augusti kommer jag absolut tänka på alla kollegor och barn men jag kommer inte att vara där med dom.

Nästan exakt 12 år sen är det som jag var där för första gången på anställningsintervju. Jag minns att jag var tidig och gick ett varv utanför skolgården och kollade lite. Jag tyckte att det var en stor skola och jag var förvånad att en skola mitt i stan hade en så stor skolgård. 

Nu 12 år senare känner jag både skolgården och skolbyggnaden väldigt väl. Det är nästan som att huset i sig har en speciell närvaro. Jag kommer att sakna både skolan och alla jag lärt känna här genom åren. Det har vart en del kollegor som kommit och gått de här åren och det har vart jättekul att lära känna alla dessa personer. Dom personer man jobbar med träffar man ändå flera timmar varje dag, fem dagar i veckan och de blir människor man lär känna rätt väl. Det finns så många fina och roliga minnen jag tar med mig efter de här åren.

Det har inte riktigt sjunkit in ännu att den här gången var den sista, det var inte bara sista dagen innan sommarsemestern. Jag tror helt ärligt inte att det kommer gå in ordentligt förens vi flyttat och terminsstarten kommit och gått. Då först tror jag att kommer kunna förstå på riktigt att jag inte kommer tillbaka igen.

Hej då Katarina Södra skola.



Over and out!


Nya utmaningar

Då har jag gjort det där som känns både skrämmande och spännande på samma gång. Jag har lämnat in papper för att säga upp mig.


Sen augusti 2010 har jag jobbat på skolan och det känns jättekonstigt att tänka att nästa läsår kommer börja i augusti som vanligt och då är jag inte där. Den tanken känns extra konstig i och med att vardagen just nu flyter på som vanligt och ingenting är direkt annorlunda.

Det känns läskigt att ge sig ut i det okända men det kanske är på tiden oavsett? Jag började det här jobbet direkt efter lärarhögskolan så någon annan arbetsplats har jag egentligen inte haft. Visst har jag haft sommarjobb och så men det är inte riktigt samma sak som att ha samma arbetsplats att gå till varje dag i flera års tid.

Jag måste i alla fall trivts väldigt bra för de här åren har gått väldigt fort. Det har inte vart svårt att få tiden att gå oavsett jobbiga och tunga perioder till och från. Jag kommer sakna mina kollegor. Det har aldrig passerat en dag på jobbet utan att någon av dem gjort dagen bättre och roligare.

Att pendla mellan Stockholm och Karlshamn är ju dock inte riktigt ett allternativ så att sluta är oundvikligt. Läskigt, nervöst och spännande absolut. Det blir kul att se vad som ligger framför mig nu. Jag har en del idéer och så men inget skrivet i sten så vi får se vad som händer. En sak i taget helt enkelt. Det här var steg ett av många skulle jag tro. Nu blir det spännande att se vart det leder.

Over and out!