Nästan exakt 12 år sen är det som jag var där för första gången på anställningsintervju. Jag minns att jag var tidig och gick ett varv utanför skolgården och kollade lite. Jag tyckte att det var en stor skola och jag var förvånad att en skola mitt i stan hade en så stor skolgård.
Nu 12 år senare känner jag både skolgården och skolbyggnaden väldigt väl. Det är nästan som att huset i sig har en speciell närvaro. Jag kommer att sakna både skolan och alla jag lärt känna här genom åren. Det har vart en del kollegor som kommit och gått de här åren och det har vart jättekul att lära känna alla dessa personer. Dom personer man jobbar med träffar man ändå flera timmar varje dag, fem dagar i veckan och de blir människor man lär känna rätt väl. Det finns så många fina och roliga minnen jag tar med mig efter de här åren.
Det har inte riktigt sjunkit in ännu att den här gången var den sista, det var inte bara sista dagen innan sommarsemestern. Jag tror helt ärligt inte att det kommer gå in ordentligt förens vi flyttat och terminsstarten kommit och gått. Då först tror jag att kommer kunna förstå på riktigt att jag inte kommer tillbaka igen.
Hej då Katarina Södra skola.
Over and out!