Sysselsätta sig

Jag har märkt många gånger att jag lätt får myror i kroppen av att bara sitta stilla och till exempel titta på en film. Därför är det tur för mig att jag tycker om olika typer av handarbete. Jag virkar gärna, syr eller broderar. För tillfället så har sysselsättningen fallit på det sista.


Så vad är det då jag råkar brodera på för tillfället? Det skulle vara en huvudduk att använda ihop med mina vikingakläder. Tanken var att lägga dit en enklare bord eller något sånt. Inte för att det var historiskt korrekt eller så utan mest bara för att jag råkar tycka att det är fint. Jag kan ju lugnt konstatera att det inte riktigt blev något enkelt längs kanten bara. 

Som så ofta när jag börjar pilla med någonting sånt här så blir det lätt lite av en snöbollseffekt. Jag ändrade mig från en bård till att jag skulle ha något enkelt i hörnen. Det utvecklades till två hammare och två varghuvuden. Sen av bara farten blev det även ett mönster på mitten. Vi får väll se om det stannar här eller om jag bygger vidare på det. Jag behöver nog hitta nästa projekt istället för det är snart mer broderi än tyg.

Over and out!

Lugnande att sy

Vi är alla stressade och har mycket på gång i våra liv till och från. När det inträffar behöver man ett sätt att varva ner och ta det lugnt. Det innebär ofta olika saker för olika personer. För mig innebär det att jag vill ha någonting att göra med händerna som är tillräckligt för att behålla ett visst fokus men samtidigt stänga av skallen och inte behöva fundera en massa. För mig innebär det någon typ av handarbete. Jag tycker om att virka, brickväva, sy och brodera. Klippa, klistra och pyssla går också bra men det är lite mer krävande för skallen och svårare att göra när jag vill koppla av. Samma sak med bakning. Lugnande och roligt men inte riktigt vilsamt.

Just nu de sista veckorna har jag haft mycket i skallen som gjort att jag kännt att det nästan blivit förmycket. Dax att försöka göra någonting åt det kom jag fram till här i veckan och började mäta och klippa ut tyg till en ny ylleklänning. Perfekt att sysselsätta mig med samtidigt som jag stänger av skallen med att lyssna på någon bra ljudbok. (Ja, jag får erkänna att det är ljudbok jag själv valt i ena örat och Paw Patrol som Vilya valt i det andra.)

Många år sedan nu men jag sydde min första lajvmantel för hand. Efter det sa jag att jag aldrig skulle sy någonting så stort som ett klädesplagg igen för hand. Spola framåt ett par år och nu har handsömnad blivit en av mina favoritsysselsättningar. Det började litet med en uppsättning vikingakläder till Vilya och sen spann det bara vidare. 


Det har hunnit bli en del sedan dess. Två par linnebyxor till Kim, några större plagg till Vilya och i stort sett en hel garderob av vikingakläder till mig själv. Jag älskar det. Det är verkligen lugnande att sitta där med nål och tråd och se plagget växa fram. (Ja, sålänge tråden inte envisas med att gå av och jag till och från sticker mig i fingrarna.)

Det har än så länge hunnit bli en linneklänning, två hängselkjolar, en kappa, en huva och nu håller jag på med en ylleklänning. Efter att den blivit klar finns planerna och tyget till en huvudduk också. Får se när jag får tillfälle att använda allt nästa gång? Nästa projekt lär bli att fixa vikingakläder även till Kim. Får se vad det blir för något då?


Over and out!

Nu då?

När jag nu har rensat klart här hemma (ja, så gott som i alla fall) behöver ja ju någonting annat att fokusera på. Jag vet ju att om jag inte har någonting att pilla med så börjar jag snabbt klättra på väggarna här hemma. Självklart har jag vårt lilla busfrö som sysselsätter mig rätt bra men hon är ganska självgående så det händer ofta att hon tycker att vi är i vägen. Plus att hon går ju och lägger sig ett par timmar innan jag lyckas ta mig i säng.

Det är nu jag är glad att jag tycker om handarbeten i olika form. Att sy är väldigt lugnande och det tycker jag om. Jag har upptäckt att sy för hand är rena meditationen för mig. Det har ju resulterat i både det ena och det andra i klädväg. Både till mig, Kim och Vilya. För tillfället står en ylleklänning i vikingasnitt högst upp på listan. Jag ska bara våga sätta saxen i tyget också.

Något nytt jag länge velat testa och nu äntligen tagit mig för är att väva brickband. Det har alltid vart en aning avskräckande men någon gång ska väll vara den första så sagt och gjort det var bara att testa. Jag fuskade en aning och köpte ett påbörjat kitt från Korps för att slippa steget att sätta upp väven med alla brickor. Kände att det var rätt skönt att börja med själva vävandet och ta det där med att själv sätta upp en väv som steg två. Ja, om jag nu tyckte att det var kul. 

Dum fråga egentligen. Jag tyckte att det var jättekul. Kom snabbt in i ett flyt med vävandet och det gjorde att det gick väldigt fort att bli klar med mitt nya skärp. Jag får ju erkänna att jag blev riktigt nöjd. 


Nu blir steg två att hitta ett mönster som jag kan testa att sätta upp som en väv själv och se om jag kan lyckas trä brickorna själv från början. Behöver ju inte vara det mest avancerade mönstret i världshistorien utan mer ett test om jag kan göra det själv från början. Jag säger som Pippi Långstrump "det har jag aldrig provat så det kan jag säkert."

Ibland tror jag att jag har någon typ av muskelminne från ett tidigare liv eller något sånt för så fort jag börjar med någon typ av textilhantverk så är det som att jag hamnar i ett lugn och bara låter händerna jobba på av sig själva. Det känns inte som att jag gör något direkt medvetet utan nästan som att jag stänger av skallen och låter den vila. Behöver jag säga att jag tycker det är jätteskönt? Det handlar inte heller om att jag inte är medveten om min omgivning för det är jag. Nej, det är mer som att jag bara hittar en rytm som gör att stressen i kroppen släpper.

Over and out!