När jag nu har rensat klart här hemma (ja, så gott som i alla fall) behöver ja ju någonting annat att fokusera på. Jag vet ju att om jag inte har någonting att pilla med så börjar jag snabbt klättra på väggarna här hemma. Självklart har jag vårt lilla busfrö som sysselsätter mig rätt bra men hon är ganska självgående så det händer ofta att hon tycker att vi är i vägen. Plus att hon går ju och lägger sig ett par timmar innan jag lyckas ta mig i säng.
Det är nu jag är glad att jag tycker om handarbeten i olika form. Att sy är väldigt lugnande och det tycker jag om. Jag har upptäckt att sy för hand är rena meditationen för mig. Det har ju resulterat i både det ena och det andra i klädväg. Både till mig, Kim och Vilya. För tillfället står en ylleklänning i vikingasnitt högst upp på listan. Jag ska bara våga sätta saxen i tyget också.
Något nytt jag länge velat testa och nu äntligen tagit mig för är att väva brickband. Det har alltid vart en aning avskräckande men någon gång ska väll vara den första så sagt och gjort det var bara att testa. Jag fuskade en aning och köpte ett påbörjat kitt från Korps för att slippa steget att sätta upp väven med alla brickor. Kände att det var rätt skönt att börja med själva vävandet och ta det där med att själv sätta upp en väv som steg två. Ja, om jag nu tyckte att det var kul.
Ibland tror jag att jag har någon typ av muskelminne från ett tidigare liv eller något sånt för så fort jag börjar med någon typ av textilhantverk så är det som att jag hamnar i ett lugn och bara låter händerna jobba på av sig själva. Det känns inte som att jag gör något direkt medvetet utan nästan som att jag stänger av skallen och låter den vila. Behöver jag säga att jag tycker det är jätteskönt? Det handlar inte heller om att jag inte är medveten om min omgivning för det är jag. Nej, det är mer som att jag bara hittar en rytm som gör att stressen i kroppen släpper.
Over and out!