Vi får väll se hur det går med det.
Just nu var ju tanken att försöka göra en summering av året som gått. 2021! Året då allt skulle återgå till det normala efter 2020. Nu blev det ju kanske inte riktigt så. Att det fortfarande är en pandemi och att vi har restriktioner som kommer och går är nog ingen ovetandes om. Därför hoppar jag över just den biten. Pandemin och Covid är ämnen jag inte gärna låter få någon stor plats här. Vi pratar om något annat tycker jag. Så vad har jag haft för mig det här året?
Januari
Första månaden på året. Hinner man med att göra någonting alls då? Det kom ju snö och Vilya fick en pulka i alla fall. Det blev åkande fram och tillbaka till förskolan. Ibland skulle hon åka och ibland vägrade hon och skulle dra pulkan.
Februari
Jag förväntade mig att Vilya skulle bli sjuk då det är så mycket prat om vabruari. Hon höll sig frisk nästan hela månaden. Föll på målsnöret precis.
Annars hände inte allt för mycket i februari.
Mars
Jag gjorde något jag aldrig trodde att jag skulle göra, jag lärde mig hur man löser en rubiks kub. Ja, jag vet det finns säkert mer viktiga saker att lära sig men det betyder inte att jag inte är stolt för det i alla fall.
Jag och Vilya kom in i ett flow med bakande. Jag tror vi bakade två gånger i veckan. Jättekul och jag klagr inte för fika är gott.
Jag fyllde år och firade det med att Kim köpte hem tårta. Inget direkt jättefirande. Trist tycker jag för jag gillar att fira mina födelsedagar. Iår var jag dock mer inställd på det så det blev inte lika stor grej att inte kunna fira som jag tyckte att det var året innan. Att inte få ställa in och sen höra att det gör inget du behöver ju bara skjuta upp det lite var jobbigt. Även om jag inte erkände det just då. Får man fira sin 35årsdag i efterskott även om man fyllt både 36 och 37 innan firande blir ok igen? (Förväntar mig inte att läget blivit bättre till min kommande födelsedag.)
April
Vi firade påsk med påskägg. (Blir man någonsin för stor för påskägg? Eller är det bara jag som envisas med att ha barnasinnet kvar lite för länge?) Vilya var helt med på det påhittet. Även om det var saker och inte godis i hennes ägg.
Vi spenderade en hel del tid i lekparken för det var någon som tyckte att ett stopp där var obligatoriskt på vägen hem från förskolan.
Vilya fyllde två och det firade vi med tårta. Damen fick feber i present av sig själv så allt firande som var plannerat helgen efter själva födelsedagen fick ställas in.
Maj
Vi var hemma och var sjuka. Det känns som att det är en bra beskrivning av Maj i år. Jag och Vilya var sjuka efter varandra och det slutade med att vi var hemma i nästan tre veckor. Det kändes jättekonstigt när jag väl kom tillbaka till jobbet för när Vilya först blev sjuk på sin födelsedag så var det ju April och när jag kom till jobbet igen planerade vi inför skolavslutningen i början av Juni. Vi han i alla fall med att åka till min mormor och fira mors dag.
Juni
Skolavslutning på jobbet. Det var konstigt att tacka av våra treor utan några föräldrar där alls. Det blev mycket mindre och det kändes inte riktigt som en sommaravslutning men ungarna fick sommarlov oavsett och dom var ju glada för det.
Vilyas farmor kom på besök. Äntligen tyckte Vilya som helst skulle vilja träffa alla hon känner varje dag.
Sen var det midsommar och den firades hos mormor i dalarna. Ingen midsommarstång i år men sol och fint väder och hela dagen i trädgården.
Juli
Juli flöt på med jobb och sen semester. Vi hälsade på hos pappa och vi var hos mormor.
Vi fick besök av några kompisar och det kändes som att vi nästan var översociala i jämförelse med resten av året.
Jag och Vilya spenderade också en dag på Eskilstuna Zoo tillsammans med Robin, Sebastian och Sebastians barn. En toppendag och Vilya pratade om den i veckor efteråt.
Augusti
Vi var med när Kims kusin konfirmerades.
Jobbet drog igång igen. Fortfarande anpassningar pga pandemin. Nya ungar att lära känna då vi nu fick ettor. Full fart med andra ord. Vilya gick tillbaka till förskolan och hon verkade tycka att det var helt ok. Hon gillar att gå dit och träffa alla de andra barnen och sina pedagoger.
September
Allt flöt på som vanligt med jobb och förskola varvat med att vara hemma för rinnande näsor.
Vi avslutade månaden med att Vilya fick sitt livs första magsjuka och delade med sig av den till både mig och Kim. Kunde gärna hoppat över just den erfarenheten men det är nog ganska oundvikligt tyvärr.
Oktober
Hösten kommer krypande och det känns som att vi spenderade hela månaden med att plocka fina löv och sparka i lövhögar.
November
Kim syster Mathilda kom och hälsade på. En supermysig helg och Vilya tyckte att hon inte behövde åka hem utan kunde bo på våran soffa så att dom kunde pyssla varje dag. Sen lite till förkylning och vi passade på att ha influensa hela familjen när vi ändå var igång också. Vilya toppade med en öroninflammation. En intressant upplevelse att försöka ge henne pencilin tre gånger om dagen. Vi överlevde i alla fall.
December
Månaden då vi har haft jul hela månaden. Vi satte upp alla julsakerna till första advent och Vilya var jättebesviken att vi inte satte upp julgranen då också.
Vi har både hunnit med att vara lite sjuka och haft roligt. Vi hade en liten adventfika med några vänner och det var en välbehövlig kväll utan tvekan. Vi avslutade året med att fira jul med min halva av familjen i olika omgångar plus spendera en dag tillsmmans med Robin.
Så vad tar jag med mig från det här året? Att vi är sjuka väldigt ofta. Känns som det i alla fall men det är nog inte mer än vanligt egentligen. Jag tror att man känner efter mer just nu bara.
I övrigt då? Jag saknar att få fira saker ordentligt. Saknar det massor. Jag saknar också att få umgås med människor utan att behöva plannera innan och hela tiden ha i bakhuvudet att gör vi det här på rätt sätt nu.
Jag saknar människor rätt och slätt. Jag saknar mina vänner och inser hur mycket dessa människor faktiskt betyder för mig och hur mycket det ger att faktiskt få ses och umgås. Inte bara "ses" digitalt. Ens vänner är ju den familj man väljer åt sig själv och det har blivit extra tydligt för mig nu när man inte ses på samma sätt.
Jag saknar även min familj för även om vi ses och umgås så ligger det hela tiden i bakhuvudet att vi ska vara försiktiga och jag vill absolut inte råka göra någon sjuk.
Något annat jag tar med mig är hur viktiga de små sakerna faktiskt är. Nu när det stora måste väljas bort så ser man verkligen vikten i det lilla. Fokuset skiftar och de små sakerna får verkligen skina och det blir extra tydligt att oavsett hur mycket vi har på gång i våra liv behöver vi de små sakerna för att få det att fungera. Just de små sakerna har alltid varit viktiga för mig men nu har dom fått en helt ny tyngd och blivit än viktigare.
Ett långt inlägg för att summera hela det här året. Nu blickar vi, i alla fall jag, framåt och hoppas på ett ljusare 2022 med mer kärlek, mer tillfällen att umgås och även någonstans där vid horisonten även mer firanden. Jag håller i alla fall tummarna.
Gott Nytt År!
Over and out!