sy

Jag har verkligen fastnat för det här med att sy för hand. Något jag aldrig någonsin hade trott för några år sedan. Jag har tyckt om att sy sålänge jag kan minnas och min partner på den biten har alltid varit symaskinen. I alla fall från det att jag lärde mig hur man använder en sådan. 

Många år sedan nu men när jag trillade in i lajvvärlden (sådär en 20 år sedan för att vara petig) så sydde jag min första mantel för hand. Anledningen till det var inte att jag inte kunde sy på maskin. Nej, det var för att jag fick för mig att börja sy mitt i natten och kunde inte använda maskinen för då hade jag väckt mamma. Jag var en aning otålig att börja helt enkelt. Det blev att jag sydde hela manteln för hand och sen sa jag aldrig igen till att sy hela plagg för hand.

Jag har numera bevisat det där med att man aldrig ska säga aldrig. 

När den här pandemin kickade igång 2020 och allt ställdes in så var jag föräldrarledig och hemma med Vilya. Det gjorde att jag kunde följa den digitala medeltidsveckan hemma i soffan. Jag får erkänna att det då började klia i fingrarna för att sy någonting. Jag letade fram tyg jag köpt för länge sedan men något numera glömt projekt i åtanke. Att sy på maskin sittandes i soffan tänkte jag inte ens försöka så det fick blir att sy för hand. Det resulterade i en hel uppsättning kläder till Vilya.


Efter det så var det som att spärren var bruten med att sy för hand. Jag hittade ett lugn i det och det har efter det helt enkelt bara flutit på. Vilyas kläder har fått lite broderier bland annat.


Jag har dock inte enbart sytt saker i miniformat till Vilya. Nej, jag har sytt en hel uppsättning kläder till mig själv också. Plus två par byxor och en huva till Kim. 

Jag har lämnat medeltiden en aning och krupit lite längre tillbaka i historien och numera fastnat en aning på vikingatiden. Ett helt nytt snitt på kläder att sy för mig. Inte lika mycket figursytt och jobbiga ärmar att passa in i ärmhål och allt sånt. Passar mig utmärkt. 

Så numera har jag en full uppsättning vikingakläder, Vilya har en del men hon växer för fort för att det egentligen ska vara någon mening med att sy till henne. Nu är det bara Kim som saknar en full utstyrsel i vikingastil. Känner jag mig själv rätt så kommer det nog komma det med här inom en inte allt för lång framtid. Jag sydde klart min andra hängselklänning (började och sydde klart om jag får skryta lite) veckan efter nyår och kände direkt att jaha, vad gör jag nu då? Ska bara klura ut vad nästa projekt ska bli så får jag sätta det i rullning. Fram tills dess får jag nog roa mig med att virka klart några pågående projekt.

Sy har blivit mitt sätt att kopla av och meditera. Jag hade dock aldrig trott det om någon hade frågat mig där och då precis efter det att jag hade sytt min första mantel för hand. Då sa jag aldrig mer. Nu skulle jag gärna göra det igen. Någon som har projekt till mig kanske?

Over and out!



Kommentera inlägget här :