Jag satt inte jättemycket vid mitt skrivbord innan Vilya kom men det hände ändå på regelbunden bacis. Sen Vilya kom har dock hörnet vid mitt skrivbord blivit mer av en avställningsyta. Inte minst sen vi stängde för utrymmet med en grind för att Vilya inte skulle komma åt att riva runt där. Mer och mer saker samlades på hög och jag hade varken utrymmet eller orken till att faktiskt göra någonting åt det.
Därför var det helt klart det perfekta stället att börja på. Jag har nu lyckats gå igenom allt jag hade där bakom. Jag har slängt en hel del. Packat ner det jag ska ha kvar i kartonger och sorterat igenom varenda hög jag hade samlat på mig. Det var mer än jag trodde. Fast det är det väll alltid?
Nu är även mitt skrivbord och mitt skåp nedmonterat, isärplockat och väntar på att vi ska lyckas forsla bort det till återvinningscentralen.
Bokhyllorna som vi haft som en rumsavdelare har jag flyttat upp längs väggen istället och det gjorde att helt plötsligt känns vårt vardagsrum enormt. Jag vet att det är en optisk illusion men vår soffa känns till och med längre. Den känns inte lika hoptryckt om vi säger så. Om inte annat så är rymden i rummet positiv för när mäklaren ska fotografera. Det enda negativa är väll att nu finns det ett lätt eko där inne. Hade det varit så att vi skulle bo kvar här hade jag nog försök göra någonting åt det men nu får det vara. Om inte annat gör det att rummet känns ännu större.
Då när det här var avklarat (så när som på skräpet) så får vi se vilken del jag väljer att ta mig an härnäst. Kanske klädkammaren för där finns både en och tio saker att gå igenom. Kanske inte riktigt packas ner ännu men i alla fall rensas och gås igenom för att se vad som verkligen ska med, vad som ska omplaceras till nya hem och vad som ska slängas. Jag håller er uppdaterade.
Over and out!