Vi bor visserligen i en två men att städa på den här nivån är inte gjort i en handvändning har jag nu insett. Det har varit att skrubba rent köksfläkten, torka av kaklet i köket, torka ren lister ovanför dörrarna, damma min stackars bambu som är aningen för stor för att skölja av i duschen och en hel drös andra små detaljer man kanske inte gör varje gång man städar sådär till vardags.
Jag har kommit fram till att det är ganska avslappnande att städa. Eller ja, det är rena träningspasset också men det är avslappnande för skallen. Trotts det så tror jag inte att jag kommer ändra min grundläggande inställning om att det är tråkigt att städa. Jag gör alltid heldre någonting annat.
Jag måste dock erkänna mitt i allt det här att känslan när man har städat klart är ganska skön. Det känns verkligen som att man gjort något vettigt. Det har jag väll i och för sig också gjort.
Vilya har till och från velat hjälpa till att städa och hon har blivit jättearg när hon inte fått använda rengöringsmedlet. Att hon för tillfället även vägrar att stå upp och gå gör inte heller saken bättre. (Hon stukade foten när hon hoppade ner från soffan på förskolan för en vecka sedan och vägrar blankt att stå eller gå sen dess.) Hon tycker inte om att jag städar utan tycker att jag ska sitta i soffan så att hon kan sitta i mitt knä och titta på Paw Patrol. Hade hon varit sjuk så hade jag gärna gjort det men nu är hon inte sjuk och hon tar sig runt krypandes utan problem och hon leker med sina saker på golvet precis som vanligt och då får jag myror i kroppen och jag måste göra någonting för att inte klättra på väggarna.
Så nu är lägenheten i stort sett städad från golv till tak. Bara fönstren som inte blivit tvättade men det lär jag nog ta mig an snart också om jag känner mig själv rätt. Har jag väl påbörjat det här projektet så kommer jag se till att slutföra det också.
Gillar ni att storstäda eller är ni som jag och tycker om när det är gjort men gärna glömmer bort det pftare än man borde?
Over and out!