Jag vet inte om jag tycker att dagarna går fort eller långsamt heller? När jag fokuserar på dagen idag går tiden långsamt men räknar jag dagarna som redan gått så vet jag inte vart de här sex månderna har tagit vägen.
Från att allting känts rätt surealistiskt så börjar det kännas mer och mer verkligt. Det är verkligen någon därinne och det ska bli spännande att se vem det är i slutänden. Något som hjälper med verklighetskänslan är ju också att jag börjar känna i kroppen att det är tungt och saker som jag i skallen fortfarande kan göra och klarar av inte riktigt funkar i praktiken. Bara att inse att jag inte riktigt kan göra allting som jag brukar just nu.
Kim är så söt också för jag har nog aldrig sett honom orolig för mig tidigare. Visst vet jag att han vart det till och från men han har inte visat det förut. Nu är han nästan nojjig att jag ska halka så fort jag sätter en fot utanför dörren. Måste ju erkänna att jag har ganska kul åt det hela.
Börjar så smått få ordning på saker och ting rent prakiskt också. Jag som gillar att planera och strukturera har självklart redan börjat fixa med kläder och alla prylar som man behöver. Har snart beställt eller köpt allt det viktigaste så att det är klart i god tid. Kanske lite väl god tid men då behöver jag inte stressa över det sen utan kan bara kryssa av det på listan och ta det lugnt.
Nu får vi se hur fort eller långsamt de sista tre månaderna behagar gå?