Idag har det gått nio veckor sedan jag började min resa med Itrim. Det är nio veckor som jag inte har en aning om vart dom har tagit vägen. Dom första dagarna var jobbiga och jag visste inte hur jag skulle klara av 12 veckor. Veckorna gick och med dom så försvann det kilon också. Det gjorde det verkligen kul. Jag kunde ju till och med se resultaten själv i och med att mina kläder började sitta lösare och lösare. Vecka 6 var jobbig för då började jag känna att det gått lång tid. Sen kändes det lättare igen för då hade jag ju passerat markeringen för halva vägen. Det var en stor grej för mig.
Förra helgen var en till milstolpe för mig för då var jag ner i källaren och hämtade upp alla mina gamla kläder som jag la ner där för ungefär två år sedan när dom blev för små och jag blev för deppad av att se dom varje dag. Jag hade inga stora förhoppningar om hur mycket jag skulle kunna använda av dom kläderna. Jag gissade på kanske en tredjedel om jag hade tur. Det var ändå tre välfyllda IKEA-kassar med kläder. Jag blev förvånad över hur mycket av kläderna som jag ändå kunde ha. Fick enormt mycket "nya" kläder att använda och det tycker jag alltid är kul.
Det här var det enda som jag inte kunde ha ännu, det som fortfarande satt tajt. Det var bara en halv kasse av alla dom kläder som jag hade nerpackade från början. Jag tycker det är ganska bra jobbat och det är mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Det här gav mig motivation att fortsätta.
Nu har nio veckor passerat och jag måste erkänna att även om jag inte riktigt fattar hur tiden har gått framåt så är jag väldigt glad att den har gjort det. Jag börjar bli trött på måltidsersättningar nu och jag längtar efter riktig mat. Nu är det bara några veckor kvar och jag hoppas att tiden kommer fortsätta gå fortare än jag tror att den kommer göra.
På onsdag har jag mitt första uppföljningsmöte på Itrim. Man har ett möte när man börjar och sen har man ett möte efter 12 veckor, efter 6 månader, efter 9 månader och sen efter 1 år också. Det här blir då mitt 12-veckorssamtal. Jag vet att det inte har gått 12 veckor ännu men det var det närmaste vi kunde komma för min coach gör som alla andra och tar sommarsemester. Jag är lite nervös men jag hoppas att det går lika bra som alla andra möten jag har haft hittills. Håll tummarna för mig är ni snälla.
Over and out!
Så bra jobbat!! Spara nu INTE de kläder du krympt ur utan skänk dem till andra....annars finns alltid möjligheten att hämta upp dem om man börjar svälla ut igen... bättre att bestämma att inte köpa större kläder utan se till att hålla måtten :) Puss M