TigerBumbi

Då var det dax för mig att åter igen gnälla lite på min vikt. Den har krupit uppåt lite för mycket nu för att jag ska vara bekväm med det. Fast gnälla är nog fel ord. Ni som följt min blogg ett tag vet ju att min vikt inte direkt är något jag enbart gnäller över utan någonting jag gör nått åt också.

 

Nu stannar i alla fall vågen på en sisådär 18kg mer än jag vill att den ska stanna på. Dock har jag lärt mig att man inte ska stirra sig blind på en siffra på en våg då muskler väger mer än fett. Nej den här gången har jag valt ett måttband till min förtrogne i det här jobbet mot en lättare version av mig själv. Jag har även tre IKEA-kassar med kläder i källaren som jag använder som måttstock. Jag SKA komma i dom igen och kunna använda dom. Någon som sett Sex and the city och hört talas om fenomenet skinny-jeans? Jag har inte bara ett par skinny-jeans, jag har en hel skinnygarderob.

 

Jag väger och mäter varje söndag och håller mig till en gång i veckan så det inte blir någon hetts som det så lätt blir annars. Jag började för en vecka sedan och när jag mätte mig igår hade jag en glad överraskning som väntade. Inte så stor nedgång på vågen men dock 4cm minskning på alla tre ställena där jag måter. Det gillade jag. Alltså har mitt eviga simmande dom här veckorna gett i alla fall ett litet resultat. Det gav mottivation att fortsätta om man säger så.

 

Anledningen till att jag kommer skriva om det här i bloggen nu är att jag behöver berätta det för folk att jag jobbar med det. Ju fler jag berättar det för desto mindre är risken att jag fuskar och desto större är ju faktiskt mina förutsättningar till att lyckas.

 

Jag tror att jag kommer klaar det här och innan året är slut kommer jag i mina gamla kläder igen. Vad tror ni? Någon som vågar sig på en gissning hur lång tid det tar för mig att gå ner motsvarande tre storlekar i kläder?

 

Over and out!