Då fick tanten spel och började skrika att Tias var en djurplågare och man satte deffenitivt inte upp foten mot en hund sådär och jag skulle göra slut med honom direkt och Harley skulle bita honom och en lång harrang av såndat kom flygande. Behöver jag säga att vi inte orkade ge oss in i någon diskussion utan gick helt sonika in bara utan att svara.
Någon timme efter det här hände fick vi ett fint litet vykort i brevlådan.
Det var adresserat till Djurplågaren och det som stod på baksidan var "Är du arg på mig plåga eller straffa ej hunden."
Älsklingen gick då ner för att prata med tanten men hon bara fräste åt honom att hunden borde fått hälsa och Tias försökte då förklara att Harley får hälsa om vi säger till honom det och inte annars. Då blev hon sur och sa att hon minsann kan se på en människa om den är djurplågare och att det går ju inte att prata med idioter.
Jag tror inte att tanten tycker om oss längre. Av en anledning som är rena lögnen också. Man ska faktiskt fråga ägaren om det är ok att hälsa på en hund innan man kallar på den. Är alltid upp till ägaren att bestämma om hunden får hälsa på en person eller ej. Man vill ju inte att dom ska springa fram till varenda människa dom ser för att hälsa hela tiden. Knäpp tant.
Over and out!