Tyg är något en lajvare blir väldigt mycket bekant med om man som jag syr sina egna kläder. (och i vissa fall även andras.) Ibland är det kul med tyg, som när man köpt något nytt fint tyg till en ny fin klänning. Ibland är det inte lika roligt. Som när det ligger över hela vardagsrumsgolvet i typ en vecka. Det är inte kul när en del av alla tygerna är ylletyger. Dom har nämligen en tendens att damma. Inte fint damm som man inte ser uten svart damm som lägger sig över allt och man börjar till slut undra hur det kan vara något tyg kvar när det ligger så mycket damm över allt.
En annan irriterande sak med tyg är när man har lite förlite tyg. Det räcker visserligen till det man ska göra men man måste verkligen pussla med mönsterdelarna för att få ut allihopa. Det är vad jag har gjort den senaste veckan. Jag har pusslat mönster på tyg. Det jag ville få ut av tyget var en klänning till mig själv, (ja, jag vet att jag har typ fyra lajvklänningar redan) och två tunikor till min pojke. Det tog lit tid och en hel del tankearbete men det lyckades till slut. Nu är alla delarna utklippta och en tunika och klänningen så gott som klar.
Det är nu det börjar kännas klart och det börjar kännas som att man kommit någon vart och börjar se slutet på tygkaoset. Man börjar känna att snart kan jag plocka undan symaskinen och städa undan allt damm och vara klar.
Fel! Fel! Fel!
Det är nu man kommer på att man kar glömt bort att man ska sy badkläder också. Och att man ska sy en tygpåse att stoppa ner pojkens sovsäck i så att det inte ser ut som en mordern sovsäck. Det är nu man kommer på att man ska fålla handdukarna som ska med på lajvet och att man kanske borde sy ett förkläde i och med att man kommer att baka en hel del under lajvet. Baka och laga en del mat. Då är det bra med ett förkläde.
Jag lovar, lajvare är nog den kategorin människor som är mest tidsoptemister av alla typer av människor. Jag vet att de flesta lajvare sitter dagen innan man ska åka och knåpar på det sista. Jag känner även folk som fixat det sista på tåget påväg till lajvet. Ja, jag känner till och med ett par stycken som fixat det allra sista på plats minuterna innan man börjar. Och då har dte inte heller varit något obetydligt utan ibland till och med riktigt viktiga och stora grejor. Jag undrar om den här tidsoptemismen kommer med hobbyn eller om det bara råkar vara ett skumt sammanträffande att alla lajvare är lika dåliga när det gäller planering? Jag tvivlar på att det är en slump.
Jag menar, jag har faktiskt varit riktigt duktig i år. Jag började med mina kläder redan i vintras. Någon gång strax efter jul om jag inte missminner mig helt och lajvet börjar om två veckor ungefär.
Jag tycker i alla fall att ett drygt halvår borde räcka gott och väl. Men ack så fel man kan ha egentligen. Jag kan bara hoppas på att jag inte sitter och fixar saker dagen innan. Dels för att jag då jobbar och dels för att jag vill vara klar i tid den här gången. Förra året försökte jag också vara klar i tid men fixade sista grejerna på morgonen innan jag skulle till tåget. (för onödigt vetande så var det mina pilar som jag fixade i sista minuten då)
Fast man kan kanske inte klaga på min dåliga planering på vissa av grejerna. Det mesta jag gör just nu är ju inte ens mitt. Det är min kära pojkes. Han bestämde sig för att följa med på lajvet för lite drygt en månad sedan. Därför kunde jag under inga omständigheter veta att han skulle komma att behöva alla de här kläderna. Han är lite längre än mig så mina kläder passar inte honom heller. Inte för att han skulle få låna mina klänningar även om han kom i dem. Jag har dock varit väpnare på ett lajv och har därför även "killkläder". (om man nu kan kalla byxor och tunika för killkläder) Han har heller aldirg lajvat förut och det betyder att han måste ha en helt ny lajvgarderob från start. Nu betyder det ju inte direkt massor av kläder då han inte ska spela någon högre roll men det betyder i alla fall en del arbete. Jag älskar att sy ljvkläder så jag klagar inte över att göra det. Nej, det jag klagar över är att det tar längre tid än jag trodde från början. Detta trotts att det inte är någonting nytt jag syr utan saker jag har sytt förut men mönster som jag har använt flera gåner innan. Varför kommer jag då aldrig ihåg hur lång tid det tar att göra dessa saker? Så fort jag är klar så glömmer jag bort hur mycket tid och arbete det faktiskt krävs för att sy. Mycket skumt tycker jag.
Förhoppnigsvis blir jag klar imorrn så att jag kan ta och koppla av i helgen med att bygga en grill.
Ja, ni läste rätt. Men det är en annan historia som jag berättar mer om senare.
Over and out for now.
En annan irriterande sak med tyg är när man har lite förlite tyg. Det räcker visserligen till det man ska göra men man måste verkligen pussla med mönsterdelarna för att få ut allihopa. Det är vad jag har gjort den senaste veckan. Jag har pusslat mönster på tyg. Det jag ville få ut av tyget var en klänning till mig själv, (ja, jag vet att jag har typ fyra lajvklänningar redan) och två tunikor till min pojke. Det tog lit tid och en hel del tankearbete men det lyckades till slut. Nu är alla delarna utklippta och en tunika och klänningen så gott som klar.
Det är nu det börjar kännas klart och det börjar kännas som att man kommit någon vart och börjar se slutet på tygkaoset. Man börjar känna att snart kan jag plocka undan symaskinen och städa undan allt damm och vara klar.
Fel! Fel! Fel!
Det är nu man kommer på att man kar glömt bort att man ska sy badkläder också. Och att man ska sy en tygpåse att stoppa ner pojkens sovsäck i så att det inte ser ut som en mordern sovsäck. Det är nu man kommer på att man ska fålla handdukarna som ska med på lajvet och att man kanske borde sy ett förkläde i och med att man kommer att baka en hel del under lajvet. Baka och laga en del mat. Då är det bra med ett förkläde.
Jag lovar, lajvare är nog den kategorin människor som är mest tidsoptemister av alla typer av människor. Jag vet att de flesta lajvare sitter dagen innan man ska åka och knåpar på det sista. Jag känner även folk som fixat det sista på tåget påväg till lajvet. Ja, jag känner till och med ett par stycken som fixat det allra sista på plats minuterna innan man börjar. Och då har dte inte heller varit något obetydligt utan ibland till och med riktigt viktiga och stora grejor. Jag undrar om den här tidsoptemismen kommer med hobbyn eller om det bara råkar vara ett skumt sammanträffande att alla lajvare är lika dåliga när det gäller planering? Jag tvivlar på att det är en slump.
Jag menar, jag har faktiskt varit riktigt duktig i år. Jag började med mina kläder redan i vintras. Någon gång strax efter jul om jag inte missminner mig helt och lajvet börjar om två veckor ungefär.
Jag tycker i alla fall att ett drygt halvår borde räcka gott och väl. Men ack så fel man kan ha egentligen. Jag kan bara hoppas på att jag inte sitter och fixar saker dagen innan. Dels för att jag då jobbar och dels för att jag vill vara klar i tid den här gången. Förra året försökte jag också vara klar i tid men fixade sista grejerna på morgonen innan jag skulle till tåget. (för onödigt vetande så var det mina pilar som jag fixade i sista minuten då)
Fast man kan kanske inte klaga på min dåliga planering på vissa av grejerna. Det mesta jag gör just nu är ju inte ens mitt. Det är min kära pojkes. Han bestämde sig för att följa med på lajvet för lite drygt en månad sedan. Därför kunde jag under inga omständigheter veta att han skulle komma att behöva alla de här kläderna. Han är lite längre än mig så mina kläder passar inte honom heller. Inte för att han skulle få låna mina klänningar även om han kom i dem. Jag har dock varit väpnare på ett lajv och har därför även "killkläder". (om man nu kan kalla byxor och tunika för killkläder) Han har heller aldirg lajvat förut och det betyder att han måste ha en helt ny lajvgarderob från start. Nu betyder det ju inte direkt massor av kläder då han inte ska spela någon högre roll men det betyder i alla fall en del arbete. Jag älskar att sy ljvkläder så jag klagar inte över att göra det. Nej, det jag klagar över är att det tar längre tid än jag trodde från början. Detta trotts att det inte är någonting nytt jag syr utan saker jag har sytt förut men mönster som jag har använt flera gåner innan. Varför kommer jag då aldrig ihåg hur lång tid det tar att göra dessa saker? Så fort jag är klar så glömmer jag bort hur mycket tid och arbete det faktiskt krävs för att sy. Mycket skumt tycker jag.
Förhoppnigsvis blir jag klar imorrn så att jag kan ta och koppla av i helgen med att bygga en grill.
Ja, ni läste rätt. Men det är en annan historia som jag berättar mer om senare.
Over and out for now.