TigerBumbi

Innan jag flyttade hit och började cykla till och från jobbet så var cykeln någonting man använde på sommarhalvåret och sen ställde undan den inför vintern. Jag kunde inte förstå mig på människor som cyklade året runt. Även om jag har gjort det jag med innan. Jag cyklade till stallet i snö när jag red vet jag. Det var någon gång under högstadiet.

 

Nu när jag bor i en liten stad där många cyklar över allt och många cyklar året om så har det blivit en del av min vardag. En del jag trivs väldigt bra med får jag ju erkänna. Förra året cyklade jag fram tills det att snön kom och sen fick cykeln en paus på två månader. Jag kan ju lugnt konstatera att det gjorde mig rätt rastlös att åka bussen till och från jobbet. Speciellt när det tog mer tid att vänta på bussen och åka med den hem än det tog att cykla hem. 

 

I år hade jag tänkt försöka slippa det där med att åka bussen. I alla fall så gott det nu går. Hur gör man då för att se till att cykeln klarar av även vinterväglag? Jo man får skaffa dubbdäck även till cykeln. Sagt och gjort så fick det bli. Köpte dom för någon månad sedan och nu i veckan bestämde sig vädret för att slå om och bli kallt så det var dax att byta däck. Sagt och gjort så hjälpte Kim mig med att skifta däcken och jag får erkänna att jag märker av skillnaden när jag cyklar. Jag får självklart fortfarande ta det lugnt och vara uppmärksam på vägen men det är lättare att ta sig an hala vägar nu.

Något annat jag börjat se över på både mig och cykeln är reflexer. Har jag vinterdäck på cykeln och planerar att använda den även nu under årets mörka månader så är det ju minst lika viktigt att se till att man syns när man är ute och far i trafiken. Senast här i veckan så blev det nya reflxklipps på ekrarna i däcken. Det känns lite som att det inte kan bli för mycket när det kommer till reflexer och att synas i trafiken. Jag har blivit kallad vandrande julgran för att jag haft en massa reflexer och en drös sånna där små lysande lampor man fäster i dragkedjan på jackan hängande lite över allt på jackan och väskan men det gör  mig inget. Heldre det än att inte synas och bli påkörd. Reflexer är helt enkelt en väldigt billig livförsäkring. 

 

Jag vet inte om jag verkligen skulle vilja att det kom en massa snö och sånt men nu är jag och min cykel i alla fall redo för vintern och jag hoppas att jag kan fortsätta cykla året runt.

 

Over and out!

Det är verkligen hög tid att kicka igång den här bloggen igen och blåsa liv i den. Jag vet att det är länge sedan jag skrev här men det var aldrig min plan att sluta blogga och det var aldrig planen att lägga den på is heller. Det där som kallas livet kommer ibland emellan och jag vet att det har gjort det väldigt mycket de senaste åren. Jag vill bli bättre på att hålla igång bloggandet här och jag har alla intentioner att faktiskt göra det också. Inga garantier som vanigt dock men jag ska verkligen göra ett ärligt försök att inte bara försvinna här ifrån långa perioder igen.

 

När jag väl sätter mig ner och skriver är det aldrig svårt att få orden att flöda ner på tangentbordet och vidare till skärmen. Det svåra brukar vara att dels hålla mig till ett ämne och dels att veta när det är dags att sluta skriva innan jag börjar skriva i cirklar. Det sista är jag nämlligen väldigt bra på. Både i tal och skrift.

 

Så, vad är på gång i mitt liv just nu då?

 

Jag började ju plugga igen. Under våren lyckades jag jobba 100% och plugga 100% (pluggar på distans). Att då även försöka vara mamma och inte helt tappa bort den där delen med att vara social också blev en utmaning. Fråga mig inte hur jag lyckades (för det är ett mysterium för mig) men jag tog mig igenom hela vårterminen och blev godkänd på alla delprov och därigenom de två kurserna  jag läste. Yey, en av fem terminer avklarad på min väg mot en lärarlegetiomation för lärare i fritidshem. Jag är nu inne på min andra termin och balansen mellan jobb och plugg har lugnat ner sig och jämnat ut sig ganska mycket. Jag pluggar fortfarande 100% men jag jobbar bara timmar när det behövs vikarie på skolan jag jobbat på så det blir en eller kanske två dagar i veckan och ibland ingenting då jag ska till högskolan för en träff där. Det ger mig absolut mer tid att ägna åt plugget och det är jag väldigt glad för.

 

Något annat som har förändrats sen sist jag skrev här är att Kim äntligen fått ett jobb efter att ha skickat fler ansökningar och svarat på fler anonser än jag kunnat hålla räkningen på. Det har resulterat i att vi har skaffat en bil och Vilya har äntligen fått börja vara hela dagarna på förskolan fem dagar i veckan. Hon var lite skeptisk till det i början men nu vill hon inte gå hem när man hämtar henne. Det bästa hon vet är när vi hämtar henne vid 17 för då är hon många gånger sista barnet kvar och det är tydligen det bästa om man frågar henne. Nu behöver hon inte vara längre än till 16 de flesta dagarna men enligt henne så är det inte något positivt. Hon trivs i alla fall på förskolan kan vi ju lugnt konstatera. Kim trivs med sitt jobb också. Det enda negativa jag hört honom gnälla på är att han måste köra till och från Karlskrona varje dag.

 

Något annat? Jag har kommit fram till att jag älskar att cykla överallt här i stan. Jag tycker om att kunna ta mig dit jag behöver när jag själv vill och jag vet att du kan göra det med en bil också men man får inte motion samtidigt när man kör bil. De flesta bilar ger dig inte lika mycket frisk luft heller. (Ja, jag vet att det finns undantag självklart.) Jag har till och med införskafffat dubbdäck till cykeln så att jag kan cykla även vid vinterväglag. Ja, det lilla vi nu har här nere. Förra året cyklade jag fram till december och sen hade jag ett uppehåll fram tills februari men jag märkte redan då att jag saknade det sjukt mycket. I år kanske jag slipper sakna det?

En annan sak som förändrats sen sist är att M och KM har flyttat från sthlm och bosatt sig här nere hos oss. Det är ganska stor skillnad att ha dem sex timmar bort mot fem minuter på cykel nu. Vilya har i stort sett flyttat in till dem om jag frågar henne. Hon tycker att vi ska åka dit och hälsa på varje dag men så ofta behöver vi inte hänga hemma hos dem. Lite andrum behöver man ibland. Det är i alla fall kul att ha dem här nere. Jag hade gärna haft hela våra familjer här nere nära oss men jag gissar att man inte alltid kan få som man vill.

 

Nu tror jag att jag har uppdaterat er på det mesta här i mitt liv. Jag har säkert missat något men det gör inget för det ger mig ju bara ännu en anledning till att hålla upp det här bloggandet så att jag kan hålla er alla uppdaterade. Så jag sätter nog punkt här för den här gången och så får vi se hur lång tid jag håller mig borta från tangenterna innan nästa inlägg den här gången då. Inte allt för länge hoppas jag.

 

Over and out!