Tänk att hon redan är 5 år våran lilla skrutt. Tiden går så sjukt fort och man hinner sällan med att reflektera när vardagen tuffar på och allt runt om den ska fixas och lösas, planneras och genomföras.
5 år! En hel hand fyller hon i alla fall. Vilyas kommentar i morse var att,
-mamma titta nu är jag mycket större, jag har blivit såhär lång nu när jag är fem år. Nu kommer alla att se att jag är fem år för jag är så stor.
I hennes värld har hon nu blivit en stor tjej på riktigt så nu kan hon bestämma allting själv. Nu behöver inte mamma och pappa bestämma saker för det klarar hon absolut själv, enligt henne då.
Vårat envisa, vetgiriga, frågvisa, kramiga, busiga, omtänksamma, pyssliga, humoristiska, älskade yrväder till dotter. Hon som ena stunden är stor och kan själv för att i nästa absolut kräva hjälp för hon kan minsann inte. Hon som kan driva en halvt till vansinne för att i nästa stund få ens hjärta att smälta. Som när jag fick en hostattack och hon lugnt klappar mig på armen och talar om att allt kommer bli bra för hon ska ta hand om mig.
Livet med detta lilla yrväder som alltid tycker saker tar för lång tid, som aldrig kan vänta, blir aldrig långtråkigt. Nya påhitt varje dag och full fart i kroppen. Gå, varför det? När man kan springa? Tjejen med det största självförtroendet jag någonsin sett och som är självständig så det både räcker och blir över. Hon som vet vad hon vill, talar om det högt och tydligt för att i nästa sekund tvärvända och ändra sig helt.
Så mycket glädje och kärlek och så många skratt och gråa hår (fast jag har inte sett dom på utaidan ännu) hon gett oss hittills. Vad vore livet utan dig Vilya? Bra mycket tystare, mer förutsägbart och absolut tråkigare är ju bara att konstatera.
Ett stort grattis på din dag Vilya. Jag hoppas att den kommer leva upp till dina förväntningar. Älskade unge, busiga skrutt, världens bästa Vilya.
Over and out!
