TigerBumbi

Tänk att hon redan är 5 år våran lilla skrutt. Tiden går så sjukt fort och man hinner sällan med att reflektera när vardagen tuffar på och allt runt om den ska fixas och lösas, planneras och genomföras.

 

5 år! En hel hand fyller hon i alla fall. Vilyas kommentar i morse var att,

-mamma titta nu är jag mycket större, jag har blivit såhär lång nu när jag är fem år. Nu kommer alla att se att jag är fem år för jag är så stor.

 

I hennes värld har hon nu blivit en stor tjej på riktigt så nu kan hon bestämma allting själv. Nu behöver inte mamma och pappa bestämma saker för det klarar hon absolut själv, enligt henne då.

 

Vårat envisa, vetgiriga, frågvisa, kramiga, busiga, omtänksamma, pyssliga, humoristiska, älskade yrväder till dotter. Hon som ena stunden är stor och kan själv för att i nästa absolut kräva hjälp för hon kan minsann inte. Hon som kan driva en halvt till vansinne för att i nästa stund få ens hjärta att smälta. Som när jag fick en hostattack och hon lugnt klappar mig på armen och talar om att allt kommer bli bra för hon ska ta hand om mig.

 

Livet med detta lilla yrväder som alltid tycker saker tar för lång tid, som aldrig kan vänta, blir aldrig långtråkigt. Nya påhitt varje dag och full fart i kroppen. Gå, varför det? När man kan springa? Tjejen med det största självförtroendet jag någonsin sett och som är självständig så det både räcker och blir över. Hon som vet vad hon vill, talar om det högt och tydligt för att i nästa sekund tvärvända och ändra sig helt.

 

Så mycket glädje och kärlek och så många skratt och gråa hår (fast jag har inte sett dom på utaidan ännu) hon gett oss hittills. Vad vore livet utan dig Vilya? Bra mycket tystare, mer förutsägbart och absolut tråkigare är ju bara att konstatera. 

 

Ett stort grattis på din dag Vilya. Jag hoppas att den kommer leva upp till dina förväntningar. Älskade unge, busiga skrutt, världens bästa Vilya. 

 

Jisses vad tiden går fort nu igen. Eller den saktar väll egentligen inte ner men det väljer jag att ignorera just nu. Det är i alla fall hög tid att sätta mig ner och sammanfatta Vilyas låååånga önskelista. Den är ständigt växande om vi säger så. Några nya saker läggs till varje vecka. 

 

Jag kan ju konstatera att hon är väldigt bestämd när det kommer till vad hon gillar eller inte. Hon håller fortfarande fast vid Paw Patrol även om Gabbys dockskåp/Gabby's dollhouse är en stark tvåa som nästan delar första platsen med Paw Patrol. Efter dessa kommer Peppa Pig/Greta Gris. HOn önskar sig i stort sett vad som hellst som har med någon av dessa tre att göra. 

 

Tänker att jag lägger in lite bilder här på saker som finns på hennes lista.

 

 

Utöver alla dessa saker så önskar hon sig kläder (hellst då med tryck från Paw Patrol, Gabby eller Peppa Pig) och hon har storlek 110 - 116 just nu och finns valet så ta 116. Hon växer dock så det knakar så nästa storlek är inte allt för långt borta. 

Något annat som alltid går hem är såpbubblor, ritblock med vita papper för egna teckningar och i stort sett alla former av ritböcker.

 

Over and Out!

Jepp, jag är tillbaka i skolbänken igen. Sen början av januari så pluggar jag för att kanske äntligen lyckas bli klar med min utbildning för att få jobba på fritids. Förra gången jag gjorde ett försök lyckades jag inte riktigt ta mig hela vägen. Jag har haft flera runt mig som tjatat på att jag måste slutföra mina studier. Jag har visserligen hållt med men aldrig kännt att jag haft motivationen till att ta tag i det igen.

Nu blev jag så illa tvungen att göra det. Tänkte väll även att jag kunde kanske få tillgodoräkna mig något av det jag faktiskt har pluggat innan. Vi kan ju lugnt konstatera att verkligheten inte alltid blir så som man tänkt sig. I januari började jag i alla fall mina år på högskolan i Kristianstad för att i slutänden bli grundlärare i fritidshem. 2,5år av studier ligger framför mig nu. (2,5 istället för 3 då jag går erfarenhetsbasserat och får tillgodoräknar mig en tremin praktik.) Jag jobbar fortfarande heltid och är vissa dagar på högskolan och allt däremellan är på distans. Fråga mig inte hur jag ska lyckas pussla ihop allting. Just nu tar jag en vecka i taget, ett delmoment i taget. Ibland även bara en dag i taget. Det ska nog gå tillslut.

 

Det är en helt annan utbildning är den jag gick på lärarhögskolan i sthlm för 14 år sen. Plus att erfarenheterna jag bär med mig från att ha jobbat alla de här åren gör att jag kan hänga upp saker på verkligheten på ett helt annat sätt. Det är faktiskt kul att läsa böckerna nu och kunna se en röd tråd i det som står där med det jag gör på jobbet varje dag. Den upplevelsen är ny kan jag ju lugnt konstatera.

 

Jag har ju även en aning mer struktur i pluggandet nu mot vad jag hade då. Bara skillnaden att känna att jag har läst allt jag ska läsa och hänga med på föreläsningarna utan att känna att jag inte fattar ett dugg av det som personen där framme står och pratar om. 

 

I de bästa av världar hade jag förstås kunna ägna mig åt pluggandet på heltid men så ser det inte riktigt ut just nu. Det är jobbande alla dagar jag inte är på högskolan, fullt fokus de dagar jag spenderar på högskolan, studier med läsande och skrivande på kvällarna och ibland även på helgerna. Jag är evigt tacksam för både Kim och Vilya som försöker göra allt för att underlätta för mig så att jag hinner med allting. Det även om Vilya tycker att mamma är tråkig som måste sitta och läsa istället för att spela spel, rita, pyssla, baka eller titta på när Bumpkin gör saker. Hon är ändå väldigt snäll och låter mig oftast sitta i fred och läsa vid min dator. 

 

Det känns i alla fall kul att ha tagit tag i det här nu och det kommer nog bli bra i slutänden.

 

Over and out!