Here we go again

Det är verkligen hög tid att kicka igång den här bloggen igen och blåsa liv i den. Jag vet att det är länge sedan jag skrev här men det var aldrig min plan att sluta blogga och det var aldrig planen att lägga den på is heller. Det där som kallas livet kommer ibland emellan och jag vet att det har gjort det väldigt mycket de senaste åren. Jag vill bli bättre på att hålla igång bloggandet här och jag har alla intentioner att faktiskt göra det också. Inga garantier som vanigt dock men jag ska verkligen göra ett ärligt försök att inte bara försvinna här ifrån långa perioder igen.
 
När jag väl sätter mig ner och skriver är det aldrig svårt att få orden att flöda ner på tangentbordet och vidare till skärmen. Det svåra brukar vara att dels hålla mig till ett ämne och dels att veta när det är dags att sluta skriva innan jag börjar skriva i cirklar. Det sista är jag nämlligen väldigt bra på. Både i tal och skrift.
 
Så, vad är på gång i mitt liv just nu då?
 
Jag började ju plugga igen. Under våren lyckades jag jobba 100% och plugga 100% (pluggar på distans). Att då även försöka vara mamma och inte helt tappa bort den där delen med att vara social också blev en utmaning. Fråga mig inte hur jag lyckades (för det är ett mysterium för mig) men jag tog mig igenom hela vårterminen och blev godkänd på alla delprov och därigenom de två kurserna  jag läste. Yey, en av fem terminer avklarad på min väg mot en lärarlegetiomation för lärare i fritidshem. Jag är nu inne på min andra termin och balansen mellan jobb och plugg har lugnat ner sig och jämnat ut sig ganska mycket. Jag pluggar fortfarande 100% men jag jobbar bara timmar när det behövs vikarie på skolan jag jobbat på så det blir en eller kanske två dagar i veckan och ibland ingenting då jag ska till högskolan för en träff där. Det ger mig absolut mer tid att ägna åt plugget och det är jag väldigt glad för.
 

Något annat som har förändrats sen sist jag skrev här är att Kim äntligen fått ett jobb efter att ha skickat fler ansökningar och svarat på fler anonser än jag kunnat hålla räkningen på. Det har resulterat i att vi har skaffat en bil och Vilya har äntligen fått börja vara hela dagarna på förskolan fem dagar i veckan. Hon var lite skeptisk till det i början men nu vill hon inte gå hem när man hämtar henne. Det bästa hon vet är när vi hämtar henne vid 17 för då är hon många gånger sista barnet kvar och det är tydligen det bästa om man frågar henne. Nu behöver hon inte vara längre än till 16 de flesta dagarna men enligt henne så är det inte något positivt. Hon trivs i alla fall på förskolan kan vi ju lugnt konstatera. Kim trivs med sitt jobb också. Det enda negativa jag hört honom gnälla på är att han måste köra till och från Karlskrona varje dag.
 
Något annat? Jag har kommit fram till att jag älskar att cykla överallt här i stan. Jag tycker om att kunna ta mig dit jag behöver när jag själv vill och jag vet att du kan göra det med en bil också men man får inte motion samtidigt när man kör bil. De flesta bilar ger dig inte lika mycket frisk luft heller. (Ja, jag vet att det finns undantag självklart.) Jag har till och med införskafffat dubbdäck till cykeln så att jag kan cykla även vid vinterväglag. Ja, det lilla vi nu har här nere. Förra året cyklade jag fram till december och sen hade jag ett uppehåll fram tills februari men jag märkte redan då att jag saknade det sjukt mycket. I år kanske jag slipper sakna det?

En annan sak som förändrats sen sist är att M och KM har flyttat från sthlm och bosatt sig här nere hos oss. Det är ganska stor skillnad att ha dem sex timmar bort mot fem minuter på cykel nu. Vilya har i stort sett flyttat in till dem om jag frågar henne. Hon tycker att vi ska åka dit och hälsa på varje dag men så ofta behöver vi inte hänga hemma hos dem. Lite andrum behöver man ibland. Det är i alla fall kul att ha dem här nere. Jag hade gärna haft hela våra familjer här nere nära oss men jag gissar att man inte alltid kan få som man vill.
 

Nu tror jag att jag har uppdaterat er på det mesta här i mitt liv. Jag har säkert missat något men det gör inget för det ger mig ju bara ännu en anledning till att hålla upp det här bloggandet så att jag kan hålla er alla uppdaterade. Så jag sätter nog punkt här för den här gången och så får vi se hur lång tid jag håller mig borta från tangenterna innan nästa inlägg den här gången då. Inte allt för länge hoppas jag.
 
Over and out!

5 år!

Tänk att hon redan är 5 år våran lilla skrutt. Tiden går så sjukt fort och man hinner sällan med att reflektera när vardagen tuffar på och allt runt om den ska fixas och lösas, planneras och genomföras.
 
5 år! En hel hand fyller hon i alla fall. Vilyas kommentar i morse var att,
-mamma titta nu är jag mycket större, jag har blivit såhär lång nu när jag är fem år. Nu kommer alla att se att jag är fem år för jag är så stor.
 
I hennes värld har hon nu blivit en stor tjej på riktigt så nu kan hon bestämma allting själv. Nu behöver inte mamma och pappa bestämma saker för det klarar hon absolut själv, enligt henne då.
 
Vårat envisa, vetgiriga, frågvisa, kramiga, busiga, omtänksamma, pyssliga, humoristiska, älskade yrväder till dotter. Hon som ena stunden är stor och kan själv för att i nästa absolut kräva hjälp för hon kan minsann inte. Hon som kan driva en halvt till vansinne för att i nästa stund få ens hjärta att smälta. Som när jag fick en hostattack och hon lugnt klappar mig på armen och talar om att allt kommer bli bra för hon ska ta hand om mig.
 
Livet med detta lilla yrväder som alltid tycker saker tar för lång tid, som aldrig kan vänta, blir aldrig långtråkigt. Nya påhitt varje dag och full fart i kroppen. Gå, varför det? När man kan springa? Tjejen med det största självförtroendet jag någonsin sett och som är självständig så det både räcker och blir över. Hon som vet vad hon vill, talar om det högt och tydligt för att i nästa sekund tvärvända och ändra sig helt.
 
Så mycket glädje och kärlek och så många skratt och gråa hår (fast jag har inte sett dom på utaidan ännu) hon gett oss hittills. Vad vore livet utan dig Vilya? Bra mycket tystare, mer förutsägbart och absolut tråkigare är ju bara att konstatera. 
 
Ett stort grattis på din dag Vilya. Jag hoppas att den kommer leva upp till dina förväntningar. Älskade unge, busiga skrutt, världens bästa Vilya. 
 
 
Over and out!

Vilyas önskelista

Jisses vad tiden går fort nu igen. Eller den saktar väll egentligen inte ner men det väljer jag att ignorera just nu. Det är i alla fall hög tid att sätta mig ner och sammanfatta Vilyas låååånga önskelista. Den är ständigt växande om vi säger så. Några nya saker läggs till varje vecka. 
 
Jag kan ju konstatera att hon är väldigt bestämd när det kommer till vad hon gillar eller inte. Hon håller fortfarande fast vid Paw Patrol även om Gabbys dockskåp/Gabby's dollhouse är en stark tvåa som nästan delar första platsen med Paw Patrol. Efter dessa kommer Peppa Pig/Greta Gris. HOn önskar sig i stort sett vad som hellst som har med någon av dessa tre att göra. 
 
Tänker att jag lägger in lite bilder här på saker som finns på hennes lista.
 

 



Utöver alla dessa saker så önskar hon sig kläder (hellst då med tryck från Paw Patrol, Gabby eller Peppa Pig) och hon har storlek 110 - 116 just nu och finns valet så ta 116. Hon växer dock så det knakar så nästa storlek är inte allt för långt borta. 













Något annat som alltid går hem är såpbubblor, ritblock med vita papper för egna teckningar och i stort sett alla former av ritböcker.
 
Over and Out!