Idag har jag fått min pojke att göra det som faktiskt är ett av de mest avgörande stegen till att bli en lajvare. (Förutom att åka på lajv då.) Vi var i Sumpan och handlade tyg till en amntel och ett par byxor åt honom. Självklart så kan jag inte åka till textilcentrum utan att köpa någonting jag också så det blev tyg till en ny mantel för min del också. Inte för att det egentligen är något fel på den jag redan har. Den är bara aningen för kort men trotts det jättemysig. Nej det är för att jag vill ha en till som är större.
Det ska bli kul att sy kläder till pojken. Dels för att jag älskar att sy och dels för att jag alltid tycker att det är kul att hjälpa andra med saker och ting. Om inte annat ger det mig någonting att göra nu när jag är lite ledig. Jag vet nämligen att jag skulle börja klättre på väggarna annars om jag inte hade någonting att göra i ett par dagar. Jag provade förra sommaren och jag lovar att även min ängel till pojkvän började tröttna på mig och mitt humör efter att jag hade varit sysslolös i ett par dagar.
Vad har jag annars gjort idag? Inget stort och omvälvande i alla fall. Jag har diskat och lallat runt på nätet och sen på kvällen var jag hos min mamma och käkade middag. Det var kul som vanligt. Vi käkade taccos och snackade en massa och sen spelade vi traditionsenligt 31. Ett kortspel som jag har spelat med min mamma och våran släkt varje gång vi träffats så länge jag kan minnas. Alltid lika kul att se vem som vinner och går hem med slagsida. Allas insatts är 4kr och vinner man så får man ju en massa enkronor. Det blir ganska tungt. Ikväll var vi visserligen bara fyra personer och då blev det inte så mycket pengar. I julas var det värre när vi var tolv som spelade. Jag tror i alla fall att det var tolv pers då. Själv höll jag mig till min kusin Sandra och vi kollade roliga hemsidor på nätet istället och pratade om skor och kläder och sånt.
Idag var en låååång dag om man säger så.
En lång men helt ok dag om du frågar mig. Började med att jag åkte in till stan och mötte upp en av mina bästa kompisar. Vi åkte sen till gamla stan och strosade runt. I och med att vi gillar samma typ av saker så blev det en hel del affärer som vi besökte. Bland annat var Sci-Fi-bokhandeln en av alla affärer som var in i. Jag älskar fantasy och jag är helt galen i att läsa böcker så det är en av mina absoluta favoritaffärer om man säger så.
Sen var det Scaramuche som fick ett besök. Jag är helt såld på deras kläder om man säger så. Enda problemet som jag ser det är att de är taskigt sydda och att man tar ut överpriser för kläderna men jag älskar ändå att gå dit och få inspiration till egna kläder.
Har jag glömt att nämna det? Ett av mina största intressen är lajv och att sy kläder till just lajv. För det meta medeltidskläder men jag har även planer på lite annat, men det kan vi ta en annan gång.
Efter det blev det en lång promenad från gamla stan för vi fick för oss att gå ner till Odengatan och kolla lite i Grey's American Foodstore. På vägen blev det en sallad och många glada skratt. Jag tror att vi lyckades diskutera Harry Potter nästan hela vägen. Tyvärr var affärn stängd så det blev inget av med det.
Vi gick sedan tillbaka till centralen för att åka hem.
Jag hittade lite roliga smågrejer, inga stora investeringar om man säger så men det behöver det ju inte vara heller. Jag är i alla fall mest nöjd med en söt rosa kjol som jag hittade på myrorna. Ibland gör man fynd där det måste erkännas.
En bra avslutning var i alla fall att komma hem till min söta pojke och äta lite och kolla på ett par filmer. Men gissa om jag har ont i benen efter min lilla promenad idag. Jag har seriöst träningsvärk. Det var länge sedan jag fick det av att bara gå. Jag brukar kunna gå massor utan att ens behöva tänka på det.
Det enda trist med den här dagen var att det regnade till och från. Jag villa ha sol och värme nu när det är sommar. Ska det nu nödvändigtvid regna kan det väll göra det på nätterna? I alla fall tycker jag att det är en fenomenal idé. Då får skogen och växterna sitt vatten och vi människor får soliga och fina sommardagar. Är det någon mer som röstar för förslaget?
Jag tror att det var allt för idag. Som sagt inte direkt den mest intressanta dagen man kan vara med om men det var i alla fall min dag.
Kram på er.
Då har jag också givit efter för det här fenomenet då. Jag som lovade mig själv dyrt och heligt att inte ge mig in i blogg-träsket. Det ser vi ju alla att det inte fungerade.
Problemet är väll att om man som jag är en inbiten dagboksskrivare så är det svårt att inte falla in i bloggandet. Det är ju trotts allt snarlikt. Man skulle nog kunna säga att bloggande och dagboksskrivande är kusiner. (Jag vet att min humor är ganska taskig, egen tror jag dock att det ska kallas.)
Jag har alltid undrat över hur man börjar det här med bloggande?
Börjar man med att kasta sig in i allting som att man har gjort det här sålänge man kan minnas eller finns det någon sorts standard-början som man bör hålla sig till. Av de bloggar jag har läst hittills så har jag inte kunnat komma fram till någonting. Jag gissar därför att jag kan börja precis vart jag vill. Det passar mig perfekt!
Början borde alltså vara just början.
Normalt när man träffar nya människor så börjar man med att pressentera sig och det brukar för det första innehålla att man talar om vad man heter. I och med att jag vill vara anonym här (förutom för de som redan känner mig. Hej mamma!) så tänker jag inte tala om vad jag heter IRL. Jag kan dock förklara mitt val av bloggnamn, Tigerbumbi. För det första Tiger, ett gammalt smeknamn som kommer sig av att jag har Tigger i Nalle Puh som min idol och min förebild. Jag anser att jag är lite som honom. För att sittera A.A.Milne själv "tigrar har ett sätt att säga goddag så att du får sand i öronen". För det andra Bumbi, jag fick namnet av mina vänner för en sådär tre-fyra år sedan och jag gillar det. Jag erkänner att jag var helt såld på bumbibjörnarna när jag var liten. Historien bakom namnet bumbi får ni dock inte veta. Hur blev det då Tigerbumbi? För att Bumbi och Tiger redan var tagna. Enkel matte alltså.
Vad är det mer man kan berätta såhär när man ska pressentera sig? Ja just det, vad man jobber med. Enkelt jag jobbar inte...jag pluggar. Pluggar till fritidspedagog och än så länge är det redigt kul och jag trivs hur bra som helst med det. Det roligaste är dock praktiken när man får vara ute i verkligheten och jobba med barn och ungdomar. Visst det är inte det mest välbetalda jobbet men vem tusan påstår att pengar är det viktigaste här i livet? Jag vet att det inte var jag i alla fall.
Något mer? Ålder kanske? Nej vet ni vad, man frågar faktiskt inte om en kvinnas ålder men om ni nu måste veta så är jag 22. Fast det är enbart en siffra för hur många år jag har levt på den här planeten och inte vad som finns i skallen på mig. Skulle jag vara tvungen att sätta en ålder på det skulel jag nog vara tvungen att säga någonstans mellan 5 och 95.
Finns det någonting mer jag kan berätta om mig själv nu? Inget jag kan komma på såhär på rak arm bakom tangentbordet.
För det första är jag värdelös på att beskriva mig själv och för det andra tycker jag alltid att det låter som att man citerar en gammal klychig kontaktannons. (Bara för att klargöra saker, jag har en underbar pojkvän och det här är ingen kontaktannons.)
Jag kan inte komma på vad jag mer ska skriva här men det ger nog med sig. Jag kan inte lova att det kommer vara intressant eller roligt eller någonting alls men jag lovar att jag kommer skriva.
För tillfället ska jag återgå till att njuta av den här underbart grå och regniga onsdagen. Den är så mörk och trist att till och med gatlyktan utanför fönstret har problem att inse att det faktiskt är dag för den lyser för fullt.
Vi får helt enkelt hoppas att morgondagen blir bättre.
Over and out for now.