Förvarning.
Tänkte att det kunde vara bra att lägga ut en liten förvarning om att den 23:e september kommer jag att ha ljusparty hemma hos mig.
Tänkte bara att ni som vet med er att jag kommer ge er en inbjudan kan boka in datumet redan nu.
Offeciella inbjudningar kommer under veckan.
Bara så ni vet...det finns en hel del coola grejer i den nya höstkatalogen. Bland annat så gör vinglasen en comeback och de får tydligen sällskap av konjaksglas som var riktigt snygga.
Over and out!
Skilda föräldrar
Det fanns en text idag på aftonbladet .se om barn med skilda föräldrar.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5700638.ab
Det har vart en debatt om hur det är med barn till skilda föräldrar och ifall barnen bör acceptera föräldrarnas nya partners eller inte. Det finns många åsikter självklart. En del tycker att det är självklart att barnen ska acceptera mamma eller pappas nya partners och en del tycker att barnen inte alls måste acceptera den nya personen.
Hela den här debatten grundade sig i att barnen måste acceptera att styvmamman eller styvpappan faktiskt också har rätt att sätta gränser och regler för barnen och barnen måste lyda dem också.
Den delen av debatten tänker jag inte ge mig in i över huvudtaget för jag anser att det är upp till föräldrarna att bestämma det själva.
Dock tänker jag tala om vad jag har för åsikt om det här med att barnen självklart måste acceptera mamma eller pappas nya partner. Jag anser att det är rent skitsnack.
Jag vet hur det är att vara barn i en sådan situation och jag vet vad jag pratar om. Det finns folk som säger att barnen måste skärpa till sig och acceptera den nya personen och se att mamma och pappa är lykliga och det är det viktigaste. jag tycker att det är fel, fel, fel!!!
Jag tycker inte att barnet måste acceptera den nya personen. Barnet har aldrig bett om att föräldrarna ska skilja sig och dom har aldrig haft något att säga till om när det kommer till ifall mamma och pappa ska leva tillsammans eller om de ska leva med andra personer.
Bara för att mamma eller pappa gillar en ny person betyder det inte att barnen kommer tycka om den här personen. Personkemin behöver inte stämma bara för att den stämmer med föräldern.
Barnen kommer också ha åsikter om personen och jag tycker att deras åsikter också har rätt att få plats och bli hörda. man kan inte bara kräva av barnen att de ska acceptera en ny person utan att tycka eller tänka. Man kan inte kräva att barnen ska älska och acceptera en ny person i sitt liv bara för att mamma eller pappa säger att nu är den här personen en del av våran familj och nu ska vi alla leva tillsammans somm en lycklig familj.
Jag har aldrig fått ha en åsikt om de personerna som mina föräldrar träffat. I alla fall aldrig högt. Det betyder inte att jag inte har haft åsikter.
Och bara en sak till...bara för att mamma eller pappa och andra vuxna runt omkring barnet tycker att den nya personen är så snäll och omtänksam mot barnet och att barnet borde älska den här personen på grund av allt det här så betyder det inte att så är fallet. Det finns så mycket som ska stämma med personkemin som inte går att mäta i vänliga gester eller presenter och uppoffringar från den vuxnes sida....
over and out!
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5700638.ab
Det har vart en debatt om hur det är med barn till skilda föräldrar och ifall barnen bör acceptera föräldrarnas nya partners eller inte. Det finns många åsikter självklart. En del tycker att det är självklart att barnen ska acceptera mamma eller pappas nya partners och en del tycker att barnen inte alls måste acceptera den nya personen.
Hela den här debatten grundade sig i att barnen måste acceptera att styvmamman eller styvpappan faktiskt också har rätt att sätta gränser och regler för barnen och barnen måste lyda dem också.
Den delen av debatten tänker jag inte ge mig in i över huvudtaget för jag anser att det är upp till föräldrarna att bestämma det själva.
Dock tänker jag tala om vad jag har för åsikt om det här med att barnen självklart måste acceptera mamma eller pappas nya partner. Jag anser att det är rent skitsnack.
Jag vet hur det är att vara barn i en sådan situation och jag vet vad jag pratar om. Det finns folk som säger att barnen måste skärpa till sig och acceptera den nya personen och se att mamma och pappa är lykliga och det är det viktigaste. jag tycker att det är fel, fel, fel!!!
Jag tycker inte att barnet måste acceptera den nya personen. Barnet har aldrig bett om att föräldrarna ska skilja sig och dom har aldrig haft något att säga till om när det kommer till ifall mamma och pappa ska leva tillsammans eller om de ska leva med andra personer.
Bara för att mamma eller pappa gillar en ny person betyder det inte att barnen kommer tycka om den här personen. Personkemin behöver inte stämma bara för att den stämmer med föräldern.
Barnen kommer också ha åsikter om personen och jag tycker att deras åsikter också har rätt att få plats och bli hörda. man kan inte bara kräva av barnen att de ska acceptera en ny person utan att tycka eller tänka. Man kan inte kräva att barnen ska älska och acceptera en ny person i sitt liv bara för att mamma eller pappa säger att nu är den här personen en del av våran familj och nu ska vi alla leva tillsammans somm en lycklig familj.
Jag har aldrig fått ha en åsikt om de personerna som mina föräldrar träffat. I alla fall aldrig högt. Det betyder inte att jag inte har haft åsikter.
Och bara en sak till...bara för att mamma eller pappa och andra vuxna runt omkring barnet tycker att den nya personen är så snäll och omtänksam mot barnet och att barnet borde älska den här personen på grund av allt det här så betyder det inte att så är fallet. Det finns så mycket som ska stämma med personkemin som inte går att mäta i vänliga gester eller presenter och uppoffringar från den vuxnes sida....
over and out!
Dålig dag blir bättre
Min dag idag började inte direkt bra om man säger så.
Jag hade harley hemma, fast det är ju inte dåligt utan bara bra. Det som var jobbigt var bara att jag var tvungen att gå upp vid sju istället för vid åtta för att hinna med en prommenad innan jag skulle till plugget. Kanske bör tilläggas att jag INTE är en morgonmänniska.
Det blev stressigt i alla fall och jag fick stressa iväg till tåget och jag höll på att missa tåget.
Hann med det i alla fall.
När jag kom ner till tunnelbanan var tåget försenat med några minuter och det betyder mer folk än vanligt. Jag tycker inte rikitgt om trånga utrymmen då jag har en släng av klaustrofobi men vad ska man göra när det tydligen är extrem rusnig? Det var bara att bita ihop och försöka låta bli att trila omkull när man inte kunde hålla i sig.
Väl framme vid Universitetet så var det så mycket folk att det först var kö för att kunna åka upp med rulltrappan och sen var det till och med kö för att komma ut från stationen. Med andra ord var det löjligt mycket folk. (Undrar när SL ska förstå hur mycket tryck det är på röda linjen och sätta in fler tåg?)
Fick till slut småspringa till salen vi skulle vara i för att hinna i tid. Nu kommer det som fick mig att inse att det här inte var min dag helt enkelt...föreläsningen var instäld! Ghaaa...allt det där för ingenting.
Så vad fick det här att bli en bättre dag igen då?
Jo när jag väl kom hem igen så hade jag fått svar från CSN om deras beslut om jag får studeibidrag från dem det här året också...och det får jag...=) Det var inga problem och nu är jag registrerad på kursen och jag har skickat in en studieförsäkran så nu är dte bara att vänta på att CSN ska betala ut pengarna så jag kan betala hyran och mat och liknande saker det här året också.
Over and out!
Jag hade harley hemma, fast det är ju inte dåligt utan bara bra. Det som var jobbigt var bara att jag var tvungen att gå upp vid sju istället för vid åtta för att hinna med en prommenad innan jag skulle till plugget. Kanske bör tilläggas att jag INTE är en morgonmänniska.
Det blev stressigt i alla fall och jag fick stressa iväg till tåget och jag höll på att missa tåget.
Hann med det i alla fall.
När jag kom ner till tunnelbanan var tåget försenat med några minuter och det betyder mer folk än vanligt. Jag tycker inte rikitgt om trånga utrymmen då jag har en släng av klaustrofobi men vad ska man göra när det tydligen är extrem rusnig? Det var bara att bita ihop och försöka låta bli att trila omkull när man inte kunde hålla i sig.
Väl framme vid Universitetet så var det så mycket folk att det först var kö för att kunna åka upp med rulltrappan och sen var det till och med kö för att komma ut från stationen. Med andra ord var det löjligt mycket folk. (Undrar när SL ska förstå hur mycket tryck det är på röda linjen och sätta in fler tåg?)
Fick till slut småspringa till salen vi skulle vara i för att hinna i tid. Nu kommer det som fick mig att inse att det här inte var min dag helt enkelt...föreläsningen var instäld! Ghaaa...allt det där för ingenting.
Så vad fick det här att bli en bättre dag igen då?
Jo när jag väl kom hem igen så hade jag fått svar från CSN om deras beslut om jag får studeibidrag från dem det här året också...och det får jag...=) Det var inga problem och nu är jag registrerad på kursen och jag har skickat in en studieförsäkran så nu är dte bara att vänta på att CSN ska betala ut pengarna så jag kan betala hyran och mat och liknande saker det här året också.
Over and out!