Vart sjutton tar tiden vägen? Det var ju inte allt för länge sedan jag skrev ett inlägg här om att det var 50 dagar kvar tills flyttlasset går och nu är vi helt plötsligt nere på 25 dagar kvar.
Det känns verkligen som att det kryper närmare och närmare. (Det gör det ju också.) Tidigare har jag dock kunnat slå bort det en aning ur huvudet och det har känts som att vardagen bara fortsatt precis som vanligt. Nu börjar det verkligen kännas att flytten kommer närmare och jag lägger märke till det på olika sätt varje dag. Små saker men ändå väldigt tydliga. Många sista gången nu de här veckorna och det känns både vemodigt, sorgligt och spännande på en och samma gång. Sista månadskortet för kollektivtrafiken i Sthlm, sista skolavslutningen på jobbet, sista storhandlingen och många andra små saker som jag inte kommer på just nu.
Nu har sommarlovet och lovfritids dragit igång och det innebär att mina kollegor går på semester. Det betyder också att jag säger hej då till dem och inte bara "vi ses i augusti". Jag kommer sakna mina kollegor. Det är roliga människor jag fått lära känna och träffa varje dag på jobbet. Jag kommer sakna dom och jag kommer tänka på dom när terminen drar igång igen i augusti och jag inte är där med dom.
Igår var jag och storhandlade med mamma som jag gör en gång i månaden. Det har vi gjort i flera år nu och det har blivit en vana och en rutin. Igår var sista storhandlingen och det kändes väldigt konstigt. Jag kommer inte åka till samma ICA och storhandla igen. Det är ändå ett antal år som jag handlat där. Om jag räknar efter har jag handlat där i 16 år och de sista 8-9 åren har mamma vart med och storhandlat nästan varje månad. Det känns jättekonstigt att det invanda rutinen kommer brytas nu.
Just nu har jag en och en halv vecka kvar att jobba. Fredag nästa vecka är sista dagen på skolan och nycklar, dator, mobil och jacka ska lämnas in. När jag går därifrån vet jag inte säkert om jag någonsin kommer tillbaka dit igen. Jag vet att jag kommer komma till Sthlm igen men jag vet inte om jag kommer just dit. Bara 8 jobbdagar kvar.
Andra saker som gör att flytten verkligen börjar kännas nära nu är all plannering som ska göras nu. Alla små och stora detaljer som ska gås igenom och falla på plats. Dels med själva flytten och allt praktiskt runt den, alla detaljerna runt nya lägenheten och samtidigt allt som fortfarande finns kvar att göra runt den gamla lägenheten. Till exempel att hitta en köpare och faktiskt få lägenheten såld. Det betyder bland annat visningar. Jag kan inte påstå att jag tycker om dom speciellt mycket. Jag gillar inte att plocka bort våra saker och göra läagenheten helt opersonlig. Jag förstår självklart varför men det betyder inte att jag behöver tycka om det. Speciellt inte när lägenheten känns tom och det typ ekar. Det känns helt enkelt inte som ett hem enligt mig. Jag gillar det inte. Nu ska vi ha visningar i början av nästa vecka och jag hoppas att det är de sista visningarna och att vi hittar en köpare. Jag håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen och vara värt all tid jag lägger ner på att avpersonifiera här hemma.
Från och med lördag nästa vecka börjar också den största praktiska biten av hela flytten. Då börjar packandet och nedmonteringen av möbler. Vilya tycker inte att hennes saker ska packas utan hon ska bo kvar här med sina saker. Jag tror dock att hon ändrar sig när vi på allvar börjar packa ner alla våra saker. Vi behöver dock fixa kartonger innan vi kan packa ner allt men det är en mindre detalj som inte är allt för svår att åtgärda.
Som sagt, 25 dagar kvar till flytt och nu känns det som att tiden verkligen går superfort och helt enkelt bara försvinner.
Over and out!
