Semester

Alltid lika efterlängtad och alltid för kort. I alla fall går den alltid på tok för fort. I år mer än vanligt tror jag. Trots pandemi och restriktioner så har jag och Vilya hunnit med massor under de här fyra veckorna. Kim hade tre veckors semester i början av sommaren och har vart ledig tillsammans med oss nu sista veckan. 

När jag säger att vi hunnit med massor känns det som att vi gjort hur mycket som hellst. Det känns också som det och ändå har vi egentligen bara gjort en enda större utflykt de här veckorna. Jag och Vilya åkte till Parken Zoo tillsammans med två av mina kompisar, varav den ena av dom har fyra barn som också var med. En heldag med bus och skratt och en hel del djur. Vi var nog rätt slut allihop efter den dagen. Den satte i alla fall spår hos Vilya för hon pratar om den dagen ofta och om sina nya kompisar. 


Förutom den utflykten så har vi vart hos Gammo (Vilyas namn på hennes gammelmormor, min mormor), vi har hälsat på hemma hos hennes Morfar, bakat tårta för att fira Kims födelsedag, lekt ute i lekparken, haft några kompisar på besök (alltid kul att träffa kompisar igen som man inte sett på ett tag, en till och med tre år sen sist) och vart på Kims kusins konfirmation. Vilya har badat en del, upptäckt att rödavinbär är goda, handlat från glassbilen och lekt massor. Vi har helt enkelt haft en skön sommar och en riktigt fin semester. 













Något jag har kommit fram till under de här veckorna är att det inte är de stora planerna som gör semestern så speciell. Det är dom små sakerna och att få umgås med människor man tycker om. Må så vara att man inte får göra det riktigt i samma utsträckning som jag skulle önska just nu men det lilla som går är också värdefullt.
Bara att få vakna på morgonen och inte ha några planer alls är ganska skönt. Att få ta det lugnt och kunna lägga en hel dag på att bara umgås och busa med Vilya. Det är obetalbart. 

Vårt lilla busfrö som växer och lär sig nya saker varje dag. Det går så fort att jag inte hänger med. Att få se hennes totala lycka när hon hör glassbilen och få en liten överexalterad studsboll med sig för att hanfla glass. Att höra henne prata om att hon vill åka till Gammo, att hon hela tiden vill ringa till morfar, Kicki och Oskar, att hon tjatar att mormor och Manne ska komma och hälsa på. Hon har ett stort hjärta våran lilla tjej och hon glömmer ingen. Hon pratar om alla hon har träffat nu i sommar och dom hon inte träffat men vill ringa till som Farfar och Farmor. Hon vill titta på bilder på telefonen så ofta hon bara får. Där räknar hon upp alla. 

Nu är den här sommaren och semestern över tyvärr och jag längtar redan efter nästa. Förhoppningsvis en vanlig sommar där man kan träffa även de som bor långt borta.

Hoppas att ni alla haft en fin sommar ni med.
Over and out!