Ja ni. Som överskriften säger, livet är rätt underligt ibland.
Min farfar gick bort för en vecka sedan lite drygt och det gör ont i hela kroppen av sorg.
Ändå har farfar varit sjuk i ungefär fjorton år och under den tiden har vi firat ett otal sista jular och sista födelsedagar. Jag trodde att man var insatt i vad som skulle hända men ändå kom allt som en chock. Det var som ett slag i magen. Som att allt runt omkring en bara stannade upp. Som att ingenting betydde någonting längre. Jag har och går väll fortfarande omkring i en sorts dimma och kan inte riktigt förstå vad som har hänt.
Väntar egentligen bara på begravningen så att jag kan förstå att farfar verkligen är borta. Det är svårt att få in det i huvudet annars. Det är så overkligt.
Samtidigt som allt det här snurrar i huvudet på mig måste jag fortfarande leva i nuet och fix allt som händer runt omkring. Typ skola, kompisar, familj och allt annat som vardagen består i. Vänner och familj är väll en sak. Det är människor man kan prata med som förstår och låter en ta allt i sin egen takt och sådär. Skolan däremot är en annan femma. Där förväntas man ha 100% närvaro och koncentration i alla fall och kunna koppla bort allt annat som händer runt omkring. Jag förstår inte hur man kan göra det. Någon som har lite tips att ge mig??
Vill inte att världen ska falla ihop runt omkring mig bara för att jag inte kan få ut den här dimman ur skallen.
Samtidigt som jag vill få ut dimman hur skallen så vill jag också bara vakna upp och upptäcka att det här var en jobbig dröm. Visst var farfar sjuk och hade det väldigt jobbigt de sista åren här och han har det förmodligen bättre nu och allt det där men det gör ändå ont. Jag saknar honom väldigt mycket. Han har trotts allt funnits där hela mitt liv och jajg vet att han alltid har brytt sig om mig oavsett vad. Jag kommer alltid att sakna farfar och jag tror inte att sorgen kommer göra mindre ont sådär bara...det kommer ta ett tag och sen blir det lättare. Fast saknade kommer jag alltid att bära med mig. Det är i alla fall ett som är säkert.
Kommer alltid att sakna dig farfar, var du nu än må vara....