Mäklaren vi har anlitat gjorde mig ju inte direkt mindre stressad när han ringde i måndags och frågade hur det gick med "tömningen"? Jag vet vad han menade samtidigt så vet jag inte om han inser att det aldrig kommer bli sådär minimalistiskt tomt här hemma som det är på många bilder man hittar på hemnet. Vi bor här fortfarande och vi har en snart treåring med alla prylar det innebär. Jag gör så gott jag kan men allt kommer jag helt enkelt inte kunna trolla bort. Just nu ser det även ut som ett bombnedslag i en labyrint då högen med sånt som ska till återvinningscentralen växer en aning varje dag.
Jag sa i alla fall som det var till mäklaren att det går framåt men i snigeltakt. Han föreslog att vi skulle höras av i början av mars igen för att se hur läget ser ut då och det tyckte jag lät bra. Det ger mig ett tag till på mig att röja ur klädkammaren så pass att jag kan förvara lite kartonger där inne och få undan saker vi inte direkt använder och behöver från lägenheten i övrigt. Vi hinner också få bort allt skräp härifrån till återvinningen så att det går att röra sig här hemma igen.
Packandet på allvar får gärna ta ett halvår. Det gör inget men den största röjningen så att mäklaren kan komma och fotografera har jag just nu drygt två veckor på mig att göra. Lite drygt en vecka om jag vill få med skräp till återvinningen när M ska hjälpa oss att få dit saker. En aning stressigt men när det gäller just städning jobbar jag nog bäst under lite press. Då får jag helt enkelt tummen ur och får det gjort.
Antalet saker i klädkammaren minskar i alla fall och det känns väldigt skönt att bli av med en massa skräp man bara behåller av gammal vana. Nu kan man ju faktiskt gå in ganska obehindrat och till och med stå där inne och plocka och rensa.
Over and out!