Jag kan inte riktigt ta in att det redan är november. Jag vet att jag inte direkt har något val i frågan iom att det redan är den 10:e november och dagarna hela tiden fortsätter att passera förbi. Snart är vi inne i december och min favoritmånad på hela året. I år börjar ju advent redan i november så jag behöver itne riktigt vänta ända till december innan jag får plocka fram allt mitt julpynt och göra det mysigt här hemma. Ska man vara supernoga så är det i stort sett bara tre veckor kvar till första advent.
Hur julen blir iår är det nog ingen riktigt som vet. Det blir inte som vanligt i alla fall. Hur skulle det kunna bli som vanligt med en pågående pandemi i världen?
Något jag faktiskt vet är dock att jag kommer julpynta och göra det fint och mysigt här hemma och sen så kommer vi fira jul så gått det går. God mat, julstämning och en och annan julklapp blir det absolut. Jag tror att det kommer bli bra i slutänden oavsett hur vi nu får fira julen.
På tal om pandemin, den gör sig ständigt påminnd och jag kan ju inte påstå att den gör livet lättare. Jag tycker inte om att inte kunna träffa mina vänner och min familj när jag vill. Jag tycker det är jättejobbigt. Sen får jag höra, precis som många andra med mig, att jag inte ska klaga. Det är bara att bita ihop och hålla ut. Det är precis som att har man inte vart så sjuk att man behövt ligga på sjukhus, haft en nära anhörig på sjukhus, förlorat någon närstående pga covid eller jobbar inom sjukvården så får man inte tycka att det här är jobbigt. Då ska man bara gilla läget och hålla ut.
Det spelar ingen roll, jag tycker att det är jättejobbigt i alla fall. Jag vill få ge mina vänner och familj en kram när jag träffar dom. Jag vill få TRÄFFA dom. Jag vill att Vilya ska få träffa sin familj. Det är nu över ett år sedan hon träffade sin farmor och farfar för att ta ett exempel. Vi har videosamtal med dom till och från men hon känner dom inte. Jag tycker att det är jättetråkigt.
Sen är det just det där lilla uttrycket med "Håll ut". Jag blir provocerad så fort jag ser det eller hör det. Ja visst, håll ut, men tills när? Att hålla ut är enormt påfrestande som det är och när det inte ens finns en chansning till slut på allt det här så blir just det uttrycket något provocerande. För mig betyder håll ut att man har ett slut att kämpa för, en ände på det man gör. Nu är det verkligen inte så och det gör allting extra tungt. Att vi tillsammans ska kämpa och hjälpas åt gemensamt att hindra smittan är för mig självklart men snälla, sluta säg att jag ska hålla ut. Det gör bara ovissheten och faktumet att vi inte ens har ett slut i sikte så mycket större.
Nej, nu fokuserar vi på något anant ett tag. Jag väljer att ha fokus på det som är här och nu. För tillfället att läsa böcker för Vilya och titta på Mumintrollen tillsammans med henne. Sen lite längre fram är det dags att julpynta. Vi börjar i den änden helt enklet.
Over and out!